Tidigare, på 1980-talet, fanns bilen Volvo F 408 – det var den med den ”hemska” Perkinsmotorn. Då gick viktklassen för Volvos lättaste lastbilar ända ner till 7,5 ton och därför var det nödvändigt med en lätt 4-cylindrig motor. I början av 2000-talet tog man bort allt under 11 tons totalvikt ur programmet och den lättaste lastbilen var nu en Volvo FL L på 11 tons totalvikt med en 6-cylindrig motor på 6 liter. Sedan dess har Volvo kört med en lite för tung 6-cylindrig motor.

Sänkt chassie

Alltså fram tills nu då man, med hjälp från Volvo Groupföretaget Nissan Diesel, har utvecklat en 4-cylindrig 5,1 liters Euro 6-motor. Med en effekt på 240 hk och ett moment på 900 Nm blir den 12-tonssegmentets effektstarkaste lastbil. Volvo Lastbilar har samtidigt utvidgat modellurvalet med en FL 512, där siffran 5 indikerar att de mindre hjulen, på 17,5 tum, har sänkt hela chassihöjden med 5 centimeter.

Genom att använda en motor med 4 cylindrar i stället för 6, minskar Volvo egenvikten med 500 kg. Av dessa kommer dock 100 kg tillbaka eftersom Volvo Lastbilar ständigt förbättrar sina versioner av hytter, även DAF och Renault, så att de klarar de speciella svenska säkerhetskraven. Det skall alltså bli intressant att följa med i vad den ”riktiga egenvikten” för en 12-tonnare blir, när alla konkurrenternas Euro 6-modeller har kommit ut på marknaden.

I Shift till FE

Volvo FL kan som tidigare, också levereras med 6-cylindrig motor. Det var tidigare en Deutz-baserad motor, men här har Volvo alltså bytt till en Nissan Diesel-baserad motor, nämligen D8-motorn med en slagvolym på 7,7 liter. Den finns i tre effektstorlekar på upp till 320 hk och 1.200 Nm för den starkaste versionen. Motorn liknar i sin uppbyggnad den 4-cylindriga versionen, och det vill säga att den har överliggande kamaxel, VGT turbo, avkyld EGR och Common Rail insprutning. För att nå Euro 6-nivån omfattar utsläppets efterbehandling också ett partikelfilter och en SCR katalysator med insprutning av AdBlue.

Korta testkörningar på democentrets interna bana visade att båda motorerna har en fantastisk vibrationsfri motorgång och en mycket fin respons på gasgivning. På en Volvo FE kan drivlinan nu kombineras med en ”äkta” I-Shift växellåda med 12 steg och det lyfter D 8-motorn till nya höjder som vi inte har upplevt tidigare i denna viktklass. I utgåvan med 320 hk är den en allvarig konkurrent till en Volvo FM.

Åldrad förarhytt

Om det inte vore för förarhytten, för varken FL eller FE-hytterna har uppdateras i större grad, och nu börjar åldern att märkas på allvar. Hyttsamarbetet med DAF och Renault har ju sina fördelar, men också nackdelar. Om det skall genomföras större förändringar så skall alla parter vara eniga – och det kan vara väl så problematiskt.

Den här gången har det bara blivit lite kosmetiska förändringar på interiören och utvändigt har den fått en ansiktslyftning så att släktskapet med Volvo-familjen är markerad. Ganska enkelt designarbete men inte något som höjer FL och FE-hytterna till dagens standard.

Man kan dock glädja sig över att i- och urstegsförhållandena på speciellt FL är utmärkta och detsamma gäller för sikt och speglar.