På DAF CF kan man fortfarande känna igen några enstaka drag från Leylandtiden. Det gäller t.ex. den lite kilformade hytten som medverkar till att CF har en ovanligt fin vändradie och ett bra Cw-värde.

Dessutom är de delade sidrutorna en relik från Leyland-tiden. Medan vi är kvar vid kilformen så måste jag erkänna att jag i många år har gått och inbillat mig själv att det handlade om en ”äkta” kilformad hytt som var smalare i fronten och klart bredare vid bakväggen - som på nya Renault T.

Toppmodernt

Men det är alltså inte fallet. Hytten håller samma bredd fram och bak och kilformen beror på de utvändiga konstruktioner som får hytten att se kilformad ut. Alltså ett optiskt bedrägeri. Det är dock inte bedrägeri att kilformen förbättrar Cw-värdet. Men det är inte något som ger bättre kojplats vid bakväggen.

Detta designmässiga genidrag visar tydligt att DAF har duktigt folk på designavdelningen. Både den utvändiga och invändiga designen har uppdateras flera gånger så DAF CF framstår som en toppmodern lastbil.

DAF har alltid själv framhållit att man gjort mycket för chaufförens välbefinnande. Det menar för övrigt alla de andra tillverkarna också, och att när det kommer till platsen bakom ratten så är dessa inredda för att kunna tillpassas för såväl stora män och kvinnor, som små män och kvinnor. I samband med en av uppdateringarna förlängdes hytten 14 cm och det gav en klart bättre rymdkänsla och möjlighet till bättre skåpsplats.

En av DAF CFs största tillgångar är den låga instigningshöjden på bara 123 cm, och det är testens lägsta. Men där CF verkligen tar poäng är när det kommer till körning, där den slår alla på körkomfort, väghållning och styrning.