• Denna vackra Volvo LV 63 från 1930 stod bortglömd i en lada på Lars-Eriks gård i ett tjugotal år innan han kom på att renovera den. Resultatet är ju helt fantastiskt!
  • Lars-Erik Säll är en sann entusiast och förutom lastbilen i reportaget har han flera unika gamla bilar som varsamt restaurerats eller där originalskicket är något utöver det vanliga. Foto: Angelica Nilsson
  • Före-bild på Volvon. Hytten var helt upprutten och så även flaket, motorn gick ett tag innan den gav upp.
  • Förr lyftes en busskaross upp på helgerna för att skjutsa byfolket på dans, sen togs det av på måndagen när det var dags för arbetsvecka.
  • Under Classic Car Week fick Lars-Erik ett hedrande femtepris för bästa bil, och man kan ju inget annat än hålla med.
  • Träekrarna är original, lika som ratten.
  • Allt från vackra brudpar till det glada festsällskapet och goda vänner skjutsas runt i bygden i denna unika Volvo.
  • Inga automatiska dörrar här inte....

Volvon från 1930 var en ren skrothög

”De som har kossor, har ofta veteranbilar”

I den lilla byn Wik finns en sann entusiast. Han hävdar att kossor och gamla bilar går hand i hand ”den som har kossor har också veteranbilar”, och vem vet? Kanske är det så? Åtminstone har Lars-Erik Säll en hel flock rariteter. Vi ska titta närmare på en av dem, en Volvo LV 63 från 1930.

- Så vitt jag vet är det den enda som rullar nu för tiden, men jag brukar säga att det finns alltid en till! Man tror sig ofta ha hittat något unikt men det brukar finnas fler även om många står ute i skogen eller i gamla lador - vilket är otroligt tråkigt i sig!, det vore bättre att de såldes till dem som är intresserade att restaurera och bevara dem, säger Lars-Erik.

Lastbilen började rulla 1930 och gick då som bryggarbil i Tierp. Sedan såldes bilen till ”Ved-Ove” och gjordes om till EPA.

- Förr använde man sällan traktorer i jordbruket utan istället använde man sig av EPA-traktorer, det vill säga omgjorda lastbilar.

Lantmännen bytte in Ved-Oves EPA och efter ett tag var det Sälls släkt som köpte den att ha i sitt jordbruk. Sen ställdes den i en lada och glömdes bort i årtionden. Tills Lars-Erik en morgon fick höra att Höckenströmmarens bil brunnit. En gammal lokförare hade byggt en egen bil för han hade inte råd att köpa en och hans bil brann. Helt plötsligt kom Lars-Åke Säll ihåg den gamla Volvon ute i ladan och fick för sig den smått vansinniga idén att renovera lastbilen.

Kapade några lärkträd

Bilen var blott en skrothög rent ut sagt. Rosten hade för länge sen ätit upp hytt och ram. Motorn sjöng på allra yttersta refrängen och gick bara några varv till innan den drog sin sista suck. Men skam den som ger sig. 1990 började han och 2000 stod lastbilen klar. Lars-Erik fick hjälp av goda vänner och har fått många nya vänner längs vägen. Lars-Erik har letat delar över hela Sverige och i Örebro fick han tag på en snickare som kunde tillverka hytten enligt original, den gjordes i Ask och flaken har Lars-Erik tillverkat själv av egen skog.

- Jag kapade ned några lärkträd och sågade sedan fram virke nog att bygga ett nytt flak. Lärk behöver inte behandlas eller impregneras då det är så hållbart i sig, säger Lars-Erik.

Ratten var i 14 delar och original ekrarna till hjulen gick också att rädda. Och ramen, den hittade han på en gårdsplan.

- Jag såg en annons där någon letade delar till en gammal lastbil. Jag ringde och tipsade om snickaren i Örebro och vi blev pratandes en stund och det visade sig att han hade en gammal ram till en Volvo hemma på gården, jag åkte direkt.

Öppna sitt hem

En bekant hade försökt använda ramen till vedvagn men det gick inget vidare, så i utbyte fick ram-ägaren en riktigt vedvagn av Lars-Erik och Lars-Erik fick en ram i originalskick! ( Senare upptäcktes det även att ramen hade kapats på exakt rätt ställen av tidigare ägare vilket gjorde att Lars-Erik fick chans att svetsa ihop den med originalskarvar och allt! Lyckan var total!)

På vägen hem stannade de hos en farbror som ägde en gammal Volvo, Lars-Erik hade ringt honom tidigare men fått luren kastad i örat. Men han gav inte upp utan svängde helt sonika upp på gårdsplanen och när farbror såg ramen på släpet så öppnade han upp sitt hem och visade sina unika bilar för Lars-Erik.

- Innan det var klart fick jag med mig alla hans reservdelar med mig hem, han var klar med sina renoveringar så jag fick ärva grejorna.

En annan anekdot var när han hälsade på en annan äldre herre. Där stod en Volvo som han hade köpt ny 1932 och som han ägt sen dess, men det fattades en navkapsel.

- När jag kom hem skickade jag honom en original navkapsel, för jag hade en extra. Helst ville jag köpa bilen men det fick jag inte för barnen skulle ärva den. Men nästan 20 år senare fick jag köpa hans bil tack vare att han fick min navkapsel. Det är helt otroligt att få möjligheten att äga en sådan bil, säger Lars-Erik som skrev bilen på sin son, på det viset kommer bilen ha blott två ägare vid 100 års ålder!