• Ett rotorblad baxas in till ett färdigt verk för att inte vara i vägen för andra transporter.
  • Det går snabbt och effektivt när turbine cowboys fäster vajrarna för att få tornsektionen från trailern. Samma personal från Portugal klättrar också upp i tornen för att fästa sektionerna.
  • Han har jobbat på flera av de stora vindkraftparkerna i Sverige och kallar det att leva som luftrallare. Rolf Rubensson tycker det är lite vemodigt när parkerna står färdiga.
  • Vid vindkraftverk nummer sex är Skanskas maskiner ännu sysselsatta med släntning.
  • Man får en hint av hur stor nacellen med turbin och växellåda är när montörerna bredvid ser ut som myror.
  • På compound area intill kontorsbarackerna monteras turbiner och generatorer in i nacellerna, vindkraftverkens hjärta.
  • Kim Lund-Hansson (tv) och Rolf Rubensson är båda site managers. Kim ansvarar för Vestas, att montering och säkerhet är av högsta kvalitet medan Rolf övervakar att allt arbete sker i enlighet med ägaren Fred. Olsen Renewables grundtanke.
  • Längst upp i alla kranar sitter en vindflöjel. Den absolut viktigaste faktorn för om arbetet ska genomföras är nämligen att vinden håller sig under nio meter per sekund.
  • Den gigantiska Mammoet-kranen ska ta delar ända upp till 130 meters höjd och centrumnavet.
  • I noskonen som kallas hub, sitter själva navet för rotorbladen.
  • De fyra rotorbladen är imponerande syn på marken och påminner om flygplan.
  • Fler och fler vindsnurror sträcker sig mot skyn på Fäbodliden som ligger på 370 meters höjd över havet.
  • Ewa Snäckerström är säkerhetsexperten på vindparken men påpekar att det är gubbarna som exponeras dagligen för riskerna som kan och ser det som bör åtgärdas.
  • Jocke Strömberg och Sune Berglund sköter Havator-kranarna som monterar och lyfter upp de tre nedre torndelarna på vindkraftverken. De känner sig trygga med det grundliga säkerhetstänket hos Vestas.

Turbine cowboys jobbar på svindlande höjder

Rolf gillar sitt jobb som luftens rallare

Nästan ett år efter besöket på bygget av vindkraftparken i Fäbodliden sträcker sig flera snurror mot skyn. Av 24 planerade vindkraftverk är åtta färdigmonterade av danska Vestas. Hela tiden kommer specialbyggda trailers från Umeå hamn med rotorblad och rördelar.

På base camp i Fäbodliden har scenen förändrats en del. På den öppna delen monteras nacellens olika delar ihop innan de tas på lastbil ut till varje snurra. Loggorna här har förändrats från Skanska och Jemtska till Vestas. Och varje dag på morgonmötet är säkerheten i fokus. Totalt befinner sig 80 personer som arbetar för Vestas och deras underentreprenörer på området.

- Det är totalt nästan femton olika nationaliteter här. Därför håller vi all kommunikation på engelska, berättar Rolf Rubensson som representerar byggherren Fred. Olsen Reneweable.

Jemtska har totalentreprenaden på vägar, grundläggning och servicebyggnaden. Deras personalstyrka har decimerats eftersom man är färdig med både vägnätet mellan alla 24 vindkraftverken och servicebyggnaden som blir den centrala punkten i vindparken. Just nu anländer flera långa trailertransporter med delar till vindkraftverken varje dag. Delarna lyfts på plats av två gigantiska Mammoet-kranar samt två mindre som flyttas runt eftersom.

- I normala fall brukar man ha en stor kran men här har vi två för att effektivisera lyften. På några veckor har vi lyft upp åtta kompletta verk och är på gång med det nionde. Förutsättningen för ett bra lyft är att det inte blåser mer än nio sekundmeter. Därför har vi vindmätare uppe i toppen på varje kran. Vid åska har vi ett varningssystem som håller koll på hur åskan rör sig inom 15 mil, säger Rolf.

Klättrar hela vägen upp

Det är inga små höjder han pratar om. Måttet upp till centrumnavet på varje verk är 129 meter och som allra högst är det 185 meter, när bladspetsen står rakt upp. Längst ner i källaren - ja det finns faktiskt en liten källare i tornet - återfinns ställverket, eller switchgear som det kallas här. Där kommer kablaget från marken upp för att kopplas ihop med styrningen.

Varje torn består av sex delar och de tre första lyfts med en mindre teleskopisk Havator-kran.

- Liten och liten - med all respekt - den kan faktiskt lyfta 500 ton, skrattar Rolf.

Därefter kommer den enorma Mammoeten som lyfter på återstående tre sektioner, centrumnavet som kallas nacell med själva turbinen och växellådan som bara den väger 60 ton, samt de tre rotorbladen. Längst fram i centrum finns en noskon eller hub, där bladen sätts fast. Varningsbelysning för flygtrafik sitter högst upp på kylarna.

- Om det inte blåser, är dimma eller åska, så kan huvudkranarna lyfta och montera tre torn per vecka.

Alla verk är numrerade och just nu monteras de tre nedre delarna på snurra nummer sex. Där träffar vi Vestas monteringspersonal som kommer från Portugal.

- De här portugiserarna är jätteskickliga och åker världen runt för att montera vindkraftverk. De måste klättra upp för varje tornsektion och fästa ihop dem. Så småningom monteras en hiss men den kan man inte använda innan allt är uppsatt. Men killarna har säkerhetssele och är duktiga på att klättra, menar Rolf.

Skriftliga försäkringar krävs

Säkerhet är verkligen ledordet på siten, som parken kallas av all personal. Här finns till och med en speciell säkerhetskoordinator som relativt ny funktion. Ewa Snäckerström är inhyrd konsult hos Vestas och erkänner att hon inte är någon expert på vindkraft. Men samma säkerhetslagstiftning råder på alla arbetsplatser.

- Mitt jobb handlar om branscher med speciella risker som långa arbetspass, stress och tidspress samt inte minst höjder. Såna faktorer gör att arbetet blir väldigt utsatt med stora belastningar, och när kroppen är trött så tappar man lätt greppet. Därför måste man exempelvis alltid ha säkerhetsutrustning över två meters höjd och får inte jobba ensam, säger Ewa.

Arbetsledningen har genomgång varje eftermiddag, och finns det då anledning att se över brister i säkerheten så tas det upp vid nästa morgonmöte.

- Eftersom vi många oliktalande så får alla skriva under att de verkligen har förstått innebörden i det vi tar upp på genomgångarna, berättar Ewa.

Hon utför en observationsrunda varje dag där hon pratar med alla på siten, uppmuntrar att rapportera sånt som går att förbättra eller rena riskobservationer.

- Det gäller att agera innan det händer en olycka. Och för det mesta är det gubbarna där ute som kan och ser det som bör åtgärdas. Dom exponeras ju dagligen för riskerna. Men så kallas dom också turbine cowboys, ler hon.

I arbetsbaracken passerar Mats Fahlén som ska ta hand om turbinernas inkörning.

- När verken är färdigmonterade startar vi upp turbinerna och förbereder för den fortsatta driftsättningen som fem, sex man kommer att stå för, berättar han och Rolf nickar gillande.

Hans fortsatta uppdrag cirklar kring servicebyggnaden där all producerad energi från vindkraftverken samlas in till en 1,5 mil lång ledning mot Hällnäs och det fasta nätet.

Trivseln en arbetsmiljöfråga

Som site manager för Fred. Olsen Renewable har Rolf rollen att övervaka alla olika delar av vindparksbygget - en troubleshooter som han själv uttrycker det. Han påpekar att trivseln är en stor arbetsmiljöfråga, men det är dock tolvtimmarspass med endast lediga söndagar.

- Så därför försöker jag skapa en god stämning för det ska vara roligt att gå på jobbet. Då gör gubbarna ett bra jobb, säger han och fortsätter:

- Redan på torsdag har vi en milestone då ska vi driftsätta de första verken så de kan generera energi. Då firar vi med smörgåstårta.

Efter skogsvägarna syns några av Skanskas arbetsfordon. Det är en del uppskyltning som återstår, och tillsammans med Kjin Schakt görs återställning av bergtäkten. Rolf Rubensson har jobbat med många av de inblandade aktörerna tidigare, bland annat på Havsnäs vindpark i Jämtland som är ungefär dubbelt så stor som Fäbodliden.

- Med duktiga entreprenörer som Kjin Schakt och deras fina maskinpark går jobbet snabbt, tycker han.

Byggkostnaden för Fäbodliden uppskattas till 1,2 miljarder kronor och i färdigt skick kommer parken att producera totalt cirka 80 megawatt. Då har man monterat turbiner som genererar 3,3 MW styck. Ibland säljs vindparker ut efter färdigställande, men här kommer troligen Fred. Olsen Renewable att fortsätta äga vindproduktionen.

In mot till vindkraftverk nummer 7 glider Kim Lund-Hanses bil. Som Vestas site manager är han den som pratar med myndigheter och har huvudansvaret för en väl upprätthållen säkerhet.

- I stort sett ska jag se till att alla kommunicerar. Men självklart måste jag vara insatt i exempelvis turbinhantering också, flinar Kim.

Fläktsystem håller vingarna isfria

Och det är inte alltid som jobbet går som en dans.

- I går hade vi ett fel på en kran. Då behöver vi snabbt veta när felet kunde avhjälpas om vi behövde stanna nästa stora trailertransport in av delar. Den stora skillnaden jämfört med vanliga byggen är den tidspress vi lever med, men det roligaste är just det snabba tempot.

För att maximera produktion och säkerhet har Kim Lund-Hansson ett schema över alla förändringar på sin kontorsvägg.

- Det är min bibel. Mina ledord är kvalité, säkerhet och snabbhet och då gillar jag inte enbart muntlig kommunikation, då kan viktiga saker tappas bort. Det gäller att dokumentera, menar han.

Vi kommer till verk nummer 9 som har tre sektioner på plats. Intill ligger huben, nacellen, och de tre rotorbladen. Marknivån ger en helt annan uppfattning om hur gigantiskt långa de faktiskt är. Och ihåliga. Där och i nacellen monteras också ett avisningssystem med fläktar som blåser in varmluft. Varje rotoblad väger ungefär tretton ton uppskattar Rolf.

- Många av delar kommer enligt just-in-time-principen, medan andra kan bli liggande några dagar.

I skogsområdet intill huserar en skogsmaskin. Området behöver avverkas och genom det nya vägnätet kan markägarna komma åt sin skog bättre.

- Men vi har ställt krav på dem att inte störa vår trafik, så själva timmertransporterna får gå nattetid, berättar Rolf.

Varje verk väger 500 ton

Vid snurra nummer 7 finns två förare som hanterar de mindre kranarna vid lyften. Jocke Strömberg och Sune Berglund är inhyrda från Havator tillsammans med kranarna, och har flera års erfarenhet av att lyfta vindkraftsdelar. En tornsektion ska lyftas av trailern och de fyra portugiserna jobbar snabbt och effektivt när de fäster vajrarna.

- Visst är det mycket som kan gå fel men det är ändå så pass mycket säkerhet kring lyften. Man känner sig trygg när man ser hur de kopplar, säger Sune Berglund.

Han berättar att de här kranarna har 160 tons motvikter och att de är fullt körbara mellan verken medan motvikterna transporteras på trailers.

- Om det går bra hinner vi montera tre bottendelar till två vindsnurror på en dag, säger Jocke Strömberg innan han sätter sig i kranen.

I andra änden av vindparken håller en Mammoet-kran just på att montera de översta delarna på snurra nummer 23. Vi står en bra bit vid sidan och tittar på.

- För de här stora kranarna behöver vi ett säkerhetsavstånd på 200 meter plus ytterligare tio procent. Det krävs en del när ett verk väger totalt cirka 500 ton, berättar Rolf.

I skogslinjen skymtar ett färdigmonterat vindkraftverk som roterar sakta, väldigt sakta. Man låser inte vingbladen när man väl har kopplat in generatorn eftersom det är risk för att lagren går sönder.

Vid årsskiftet ska hela parken vara i drift, up and running. Rolf har blandade känslor inför färdigställandet, han gillar verkligen sitt jobb som luftrallare.

- Det är ett fantastiskt rörligt jobb och nästan som ett sätt att leva. Självklart blir det roligt när vi är klara, men det kommer också att vara lite vemodigt.