• – Det är första och alldeles troligen den sista gången vi får vara med om att riva en linbana. Vi räknar med att vara klara med första fasen till årsskiftet, berättar Niclas Gunnarsson, här vid en av spännstationerna som förvandlas till skrot.
  • De kraftfulla bärkablarna representerar åtskilliga ton stålskrot.
  • En Cat 318 försedd med stålsax knipsar ledigt bärkablar och draglinor.
  • Rivning pågår. Här draperas tornet av avklippta draglinor. Det blir många hektar som åter blir produktiv skogsmark. Vid uppförandet var alla stolpar i betong. Det var en fördel eftersom järn var en bristvara under andra världskriget. Merparten av stolparna är 12-15 meter höga. De består av betongcylindrar med 90 centimeters diameter och smalnar av mot toppen. Under årens lopp har en del betongstolpar havererat och har då ersatts med stolpar i stål. Spännstationerna var i stål redan från start.
  • Där linbanan korsar Hjälmaren och Arbogaån är stolparna 48 meter höga, mäter 2,6 meter i diameter och har invändig trappa. De extra höga stolparna är gjutna med glidform.
  • Vinkelstationen Knotberget är den plats där linbanan gör störst sväng.
  • Ett av flera vägskydd, här över väg 214 väster om Julita.

Tre fjärdedelar av kalklinbanan rivs

Niclas längsta uppdrag – ett riktigt maratonprojekt

Linbanan mellan Forsby och Köping var Europas längsta då den invigdes 1941. Titeln varade visserligen inte mer än ett par år, men så småningom – när andra linbanor revs eller kortades – blev den till och med världens längsta. Fast nu krymper den markant – i båda ändar. Längs tre av de fyra milen är rivningsarbetet i full gång. Banan är 42 kilometer, lång som ett maratonlopp.

– Det är första gången jag är med om att riva en linbana. Och troligen blir det den enda, säger Niclas Gunnarsson på Rivtjänst Örebro AB.

Det är i skrivande stund inte helt klart huruvida en av delsträckorna, den mellan Malmberga och Granhammar, kan räddas åt eftervärlden. Ägaren Nordkalk har ställt sig positiv till att överlåta den delen till föreningen Kalklinbanans vänner, men det är mycket som måste gå i lås, både ekonomiskt och administrativt.

Startskott för rivning

Kalklinbanan var i tjänst fram till 1997. Sedan dess har den endast körts sporadiskt, exempelvis vid visningar och andra evenemang. Absolut sista dagen i drift var den 26 juni i år. Då kördes för att samla in korgarna. Det var startskottet för det omfattande rivningsarbetet. Nästa steg blev att ta ner bärkablar och draglinor – ett arbete som startade i augusti.

– Vi skulle kommit igång betydligt tidigare, men hindrades av att det var så torrt i markerna. Brandrisken var för stor, berättar Niclas Gunnarsson.

Rivtjänst Örebro AB utför rivningsarbetet som underentreprenör till Bröderna Severin Återvinningsteknik AB i Töreboda. Just återvinning är en viktig del av rivningsarbetet, för det finns mycket stål att ta vara på. Betongen används som fyllmassor. Även virke tas tillvara genom värmeåtervinning.

Totalt handlar det om ungefär 2 500 ton stålskrot. Enbart bärkablarna väger 820 ton. Drygt 600 korgar á 650 kg blir också en ansenlig mängd skrot. Draglinorna handlar om cirka 350 ton. Därtill nio spännstationer och vinkelstationer.

Betongskrot blir det förstås i stora mängder, dels av tornen, dels av motvikterna. Varje spännstation har 2x45 ton i motvikter av betong till bärkablarna.

Stor försiktighet

Niclas Gunnarsson har som så många andra sett hur kalklinbanans korgar vandrat fram över marker och vatten. Han har förstås också funderat över vad som skulle hända med den i framtiden. Han har full förståelse för rivningsbeslutet.

– Underhållsbehovet är stort. Vi måste gå försiktigt fram och vara noga med att besiktiga stolparna innan vi ger oss upp i dem. En kvinna som bor längs linbanan berättade hur det kom en betongklump nedrasande då hon var ute och gick med hunden.

– En del stolptoppar har inte klarat påfrestningarna som det innebär att klippa ner och dra in kablarna, tillägger han.

Första fasen av rivningsarbetet är att plocka bort korgarna, ta bort bärkablar och draglinor och att riva spännstationerna. Till första fasen hör också att riva vägskydden. Fas två, som Rivtjänst Örebro AB har option på, är att riva stolparna på land. Tredje och sista fasen är att riva stolparna som står i Hjälmaren.

– Det är rivningen i vatten som kommer bjuder på störst utmaningar, säger Niclas Gunnarsson, som hoppas få vara med även om den delen av rivningsarbetet.

Imponerande bygge

För Niclas Gunnarsson och hans kolleger har rivningsarbetet gett tillfällen att lära sig mer om kalklinbanan.

– Det är ju ett imponerande bygge, både mekaniskt och byggnadstekniskt. De tekniska förutsättningarna var ju knappast desamma som vi har idag. Det är otroliga mängder betong som hinkats upp för att gjuta tornen, konstaterar Niclas Gunnarsson med ett lika delar respekt och beundran.

Rivningstekniskt är det, enligt Niclas Gunnarsson, inga större konstigheter, i varje fall inte för den del av arbetet som sker på land.

– Uppdraget har mycket gemensamt med många andra rivningar. En skillnad är förstås att mycket måste ske i terrängen. Dessutom krävs det kontakt med cirka 150 markägare. De är ju kontaktade av Nordkalk, men även vi måste ha en dialog med dem.

– Rivningen av bärkablar och draglinor är också udda, men vi får lära oss efterhand. Det gäller att gå försiktigt fram, eftersom det handlar om stora vikter och höga höjder.

Niclas Gunnarsson tycker att han och kollegerna får ett gott bemötande av både markägare och allmänhet. De får höra många berättelser om livet i linbanans närhet.

I denna första fas är det tre personer som utför rivningsarbetet. När kablar och linor klipps är det ytterligare fem till sex personer involverade, eftersom arbetet kräver vakthållning. Den första fasen kräver inga större maskiner. En 18-tons grävmaskin försedd med stålsax kommer väl till pass när kablar och linor ska kapas, likaså när spännstationer ska läggas omkull och massor ska lastas. Förarbetet med att kapa konstruktionsstålet i lagom omfattning på strategiska punkter görs med gasol. En terränggående sexhjulsdriven dumper kommer väl till pass för att dra kablar och linor, liksom för att transportera skrot.

I nästa fas, då betongstolparna ska rivas, används större maskiner och tyngre redskap, såsom betongsaxar, pulvriserare och crusher.

Tunga uppdrag

Niclas Gunnarsson har arbetat med rivning och betonghåltagning hela sitt yrkesverksamma liv. Att riva ligger i släkten. Fadern Rolf Gunnarsson startade sitt rivningsföretag 1965. Niclas började arbeta i företaget 1981. År 2003 tog han över verksamheten med det egna bolaget Rivtjänst i Örebro AB.

Företaget är specialiserat på tyngre rivningsuppdrag och har egna resurser även för sanering. Idag har företaget tolv anställda och har uppdrag över hela landet.

– Ju större utmaningar, desto roligare uppdrag, fastslår Niclas Gunnarsson, som uppskattar problemlösningarna som jobbet bjuder.