• En bild från väster om Eskilstuna helt nyligen där ett godståg med fem vagnar spårade ur.
  • Karolina Boholm, transportdirektör Skogsindustrierna. Foto: Heléne Grynfarb

Svensk basindustri riskerar urspråning

Det talas vitt och brett om satsningar på järnvägen, från i stort sett alla politiska partier. Vissa med mer inlevelse i orden än andra. Från åkeribranschen har inställningen länge varit sådan, att båda trafikslagen behövs, i en väl fungerande infrastruktur i Sverige. Nu slår dock Skogsindustrierna och transportdirektör Karolina Boholm larm. -När tjälen nu går ut marken kan det komma att krävas att Norra Ådalsbanan måste stängas av säkerhetsskäl. Vi har påtalat behovet av underhåll i 15-20 år, men det verkar inte tagits på allvar.

Det är en mycket bekymrad Karolina Boholm som Åkeri & Transport talar med. Trots att regeringen vill prioritera transporter på järnväg hotas nu flera viktiga godsstråk av omedelbar stängning. Och det är ytterst allvarligt.

– Den sträckning som är mest akut är mellan Långsele och Väster Aspby, berättar hon, och det handlar om en sträcka som jag vill kalla ”Sveriges sämsta järnväg”. Den har inte underhållits sedan 1950-talet.

Miljardskuld

Tjälen går ur marken i mitten av april i den här delen av landet och då kan det bli en bildlig urspårning. Men behovet är lika skriande på en rad spårsträckningar runt om i landet.

– Många järnvägssträckor utanför storstadsområdena och som inte är stambanor, underhålls inte alls. De kommer på sikt att närma sig bäst-före-datum. Det har gått så långt att det inte räcker längre med förebyggande underhåll – nu krävs avhjälpande underhåll.

Basindustrin sist

Karolina Boholm uppger att Svenskt Näringsliv räknat ut infrastrukturskulden till åtminstone 300 miljarder kronor. Det är ofattbart stora summor och Trafikverket har själva bedömt behovet av underhåll under perioden 2012 till 2021 till 63 miljarder kronor.

I den nationella planen för transportsystemet som antagits av riksdagen är många godsstråk nedprioriterade. Först kommer storstadsregionerna, därefter stambanorna plus malmbanan, och först i tredje hand kommer övriga stråk där flera viktiga bansträckningar för basindustrin ingår.

– Vår inställning inom Skogsindustrierna har länge varit den att vi först och främst måste kunna visa att vi klarar att underhålla det vi har, innan vi sjösätter ambitiösa planer på ny infrastruktur.

Skalfördelar

Hon förklarar att det är helt riktigt att samarbeta när det gäller godstransporter. Järnvägen gör störst nytta på längre avstånd och till mycket stora volymer.

– Om det rent hypotetiskt inte skulle kunna vara möjligt att ha några råvarutransporter alls på järnväg kan det innebära att fabriker förlorar sin lönsamhet. Mindre järnväg behöver därmed inte alls alltid betyda mer lastbilstransporter, utan kan istället innebära mindre vidareförädling och mindre total produktion.

Järnvägen ger skalfördelar till nytta för industrin och även åkeribranschen.

Upprördheten är också stor inom många delar av basindustrin efter att Trafikverket med hänvisning till förändrade budgetvillkor stoppat ett planerat spårbyte på den hårt trafikerade sträckan Boden–Bastuträsk, som är en del av stambanan genom övre Norrland.

– Det är inte vilken liten bana som helst utan godsstråket mellan norra Sverige och övriga landet. Trafikverkets löftesbrott kan driva järnvägsgods ut på vägarna och i förlängningen hota investeringar och sysselsättning i Sverige, säger Jan Kilström, vd på Green Cargo.

Misslyckande

Förpackningstillverkaren Smurfit Kappa i Piteå är ett av de drabbade företagen. De senaste åren har flera urspårningar skett på sträckan vilket inneburit veckolånga stopp.

– Problemet är att hela norra delen är enkelspårig vilket gör oss så utsatta. Bandelen dras också med ständiga förseningar. Det blir för riskabelt att använda järnväg och driver volymer till lastbil, säger Sture Öberg, logistikchef Smurfit Kappa till Skog & Industri.

Men Karolina Boholm, har ni från Skogsindustrierna verkligen påtalat detta i samma akuta ordalag som idag? Eller har ni misslyckats?

– Vi har påtala behovet i 15-20 år. Nu befinner vi oss på en tröskelpunkt där bristerna på underhåll gått så långt att säkerhetsavstängningar kan komma att behövas. Och det kan ju ses som ett misslyckande men nu är det viktigt att våra varningar tas på största allvar.