• Tre generationer Mossfeldt i skoglig tjänst: Lars-Erik, Henrik och Roland.
  • – Såklart ska det vara schaktblad på skotaren. Det är perfekt när man behöver rensa vägar, justera grus, skuffa undan stenar och röja undan snö på avläggen, säger Lars-Erik.
  • Efter tre år på Södra Vikens naturbruksgymnasium gör Henrik sitt professionella insteg i branschen.
  • Störst och först. Mossfeldts Tigercat 1085C var den första skotaren av sitt slag i Sverige.
  • – Det är underbart att jobba i en hytt med utrymmen. Här kan man sträcka ut sig ordentligt när man tar en paus, säger Mats.
  • – Komforten är i en klass för sig, tycker Roland.
  • Sven-Åke Stenberg, till höger, diskuterar Low-Wide-redet och dess lutning med Roland och Henrik Mossfeldt.
  • Roland är helnöjd med boggikonstruktionens, hjulens och bandens betydelse för framkomlighet, följsamhet, marktryck och komfort.
  • Redet har justerbara bankar och grinden har infällbara vingar.
  • Redet har justerbara bankar och grinden har infällbara vingar.
  • Low-Wide-redet lutar framåt. Det ger ökad stabilitet och bättre överblick.
  • – Ingen dag är den andra lik, trots att arbetsplatsen till stor del är densamma, säger Roland, som stortrivs i skogen.

Skotningens tungviktare i Värmlandsskogarna

Dubbla Tigercat hämtar 100 000 kubik per år

När tre generationers Mossfeldt skotar virke så görs det med besked. Lars-Erik, Roland och Henrik rullar ut på slutavverkningarna med en 20- och en 25-tonsskotare från kanadensiska Tigercat. – Visst möter vi kritiska röster om stora skotare, men det faktiska resultatet får fördomarna på fall. Åtta hjul och långa boggier gör maskinerna vänliga mot markerna. Dessutom ger det en härlig följsamhet och komfort, säger Lars-Erik.

Det är slutavverkningarna som är hemmaplan för Mossfeldts Skogstransporter AB. Av denna anledning har företaget en tradition av att köra med stora skotare. Hittills har det blivit fem olika Tigercat. Den första flyttade in i familjen 2009. Nu har företaget beslutat att byta sin 1075B mot ytterligare en 1085C.

– Vi fick vår första 1085C i mars 2016. Den har många likheter med 1075, men är också uppgraderad på flera punkter, berättar Roland.

Exempelvis är kranen nu av Tigercats egen tillverkning. Kranen ger ett synnerligen robust intryck, med hela bomsidor och dubbla lyftcylindrar. Kapaciteten på kranen har ökat med hela 50 procent, från 13 till 19,5 kNm. Även gripen är stor och kraftfull, också den utvecklad och tillverkad av Tigercat. Detsamma gäller rotatorn.

Lågt och brett rede

Redet på Mossfeldts 1085C är av typen Low-Wide. Bankarna är utformade så att lasset lutar framåt, vilket håller tyngdpunkten nere samtidigt som maskinföraren får bra överblick över lasset. Grinden är fast, men har manuellt infällbara vingar. Likaså kan maskinen göras smalare genom att bankarna är justerbara i sidled, vilket underlättar vid transport.

– I arbete vill vi ha full bredd, eftersom det ger lägsta möjliga tyngdpunkt.

Även drivlinan har genomgått vissa förändringar. Exempelvis har 1085C boggi och axlar "Made by Tigercat". Dragkraften hos 1085 är 34 kN, vilket kan jämföras med 26 kN på 1075.

Motorn bär beteckningen Tigercat FPT. Den är i grunden byggd på en 300-hästars Iveco-diesel. Hela motorstyrningen är utvecklad av Tigercat.

Skotaren 1085C har närmast identiska mått med företagets 1075B. Längden är densamma. Spårvidden skiljer något i och med att 1085C har snäppet bredare hjul med dimensionen 780x28,5. Den långa boggikonstruktionen, med ett navavstånd på 157 centimeter, gör att maskinen klättrar smidigt över ojämnheter, samtidigt som banden blir långa och får en stor yta mot marken.

Värdefull kapacitet

Att Mossfeldts har valt marknadens största skotare beror på att uppdragen uteslutande handlar om slutavverkningar.

– Lastkapaciteten är förstås extra värdefull vid långa medelavstånd mellan virke och avlägg, säger Roland.

– För varje extra kubik vi får med oss, desto bättre ekonomi. Men det gäller förstås att lasta och köra med förnuft. Det är bättre att gå lugnt fram och ge sig tid att läsa av naturen. Att välja rätt vägar skonar både mark, maskin och oss själva.

Idealet, tycker Lars-Erik, är att skördaren har ett försprång på cirka 1 000 kubikmeter. Det motsvarar cirka två arbetsdagars avverkning och ger en värdefull buffert ifall skördaren skulle drabbas av avbrott.

– Är förhållande riktigt goda kör vi ifatt skördaren, men det finns alltid sådant som behöver fixas och servas, konstaterar Roland.

Företaget utgår från Ekshärad och har merparten av sina uppdrag i mellersta Värmland. Det är skogrika bygder, så normalt finns jobben inom fem mils radie. Uppdragsgivare är Stora Enso och till absolut övervägande del är det Bergvik som är markägare.

Femtionde säsongen

Det Lars-Erik inte vet om skotning är knappast värt att veta. Han är nu inne på sin femtionde säsong i skogens tjänst. Ett gott exempel på att han trivs med sitt yrkesval är att sonen Roland valde samma spår. Rolands son Henrik likaså.

– Det är något visst med skogen. Jag har inte ångrat mig en sekund. Jobbet är fritt och man får göra nästan som man vill. Det här är mitt bästa yrke – och enda, fastslår Lars-Erik.

Även Roland stortrivs.

– På sätt och vis gör vi samma sak hela tiden, men ändå blir ingen dag den andra lik.

Henrik är närmast uppvuxen i hytten. När han var liten jobbade även mamma Birgitta som skogsmaskinförare i samma företag och körde skift med maken Roland.

När Lars-Erik började köra i skogen 1967, då åt Uddeholm, gick även han i sin faders spår.

– Farsan var i skogen jämt. Han högg res och körde maskin. Första maskinen på 50-talet var en Oliver bandtraktor. Han körde även Cat D2 bandschaktare, både på vägbyggen och skogen, såvida det var fina marker.

Startade i Brunett

Lars-Eriks första maskinen var en Brunett.

– Det var riktigt kul, berättar Lars-Erik, som samtidigt är glad över de framsteg som gjorts i fråga om både produktivitet, tillförlitlighet och komfort.

Den första egna maskinen var en Ösa 250, som Lars-Erik köpte 1984. Elva år senare började Roland i företaget efter avslutade gymnasiestudier på Södra Viken. Till våren tar Henrik samma kliv, efter tre år på samma skola.

Lars-Erik säger att han tänker ta det lite lugnare framöver, i varje fall efter att Henrik kommit igång ordentligt. Fast det där med att varva ner är det nog ingen som riktigt tror på, förmodligen inte ens han själv.

– Nej, jag kommer förstås att smyga mig ut i markerna och se hur det går för dem. Förhoppningsvis har någon maskin ledig ibland, i varje fall på helgerna.

Komfort och driftsäkerhet

När Lars-Erik, Roland och extraföraren Mats Nilsson ser tillbaka ett par decennier konstaterar de att det har skett en enorm utveckling på maskinsidan. Det gäller främst två områden: komfort och driftsäkerhet.

– Utvecklingen har gjort stora framsteg. Det är ju inte så länge sedan maskinerna i skogen mest var anpassningar av jordbrukstraktorer. Alt krånglad – och lite till, minns de.

Mossfeldts Skogstransporter AB har länge haft skotare i den största klassen. Detta har blivit än mer påtagligt under de senaste tio åren, då företaget har upphört att skota gallringar. Uppdragsgivarens uppföljningar visar att det går alldeles utmärkt att kombinera hög lastkapacitet med minimal spårbildning.

100 Tigercat i Sverige

Tigercat kom till Sverige något år in på 2000-talet. Det skedde genom förvärvet av Hemek. Sedan elva år agerar Tigercat under eget namn på den svenska marknaden. För närvarande är det omkring 100 Tigercat i daglig tjänst i Skogssverige. Övervägande delen är skotare och dessa används främst i slutavverkningar. Maskinernas kraftfulla konstruktioner gör att de även är uppskattade som bärare av markberedningsaggregat.