• Med hjälp av en tvåtons stålkula knackar den mastförsedda lingrävaren ner en av siloanläggningarna i Norrtälje.
  • Varje slag är noggrant planerat.
  • Ännu ett välriktat slag mot betongen.
  • Ett större segment rasar ner och landar med ett rejält brak.
  • – Är man inte rädd för fettsprutan så håller grejerna för evigt, säger Claes Nilsson.
  • Höghöjdsrivning med kula är en av Clagornis specialiteter.
  • – En fördel med amerikanska maskiner är att det alltid finns reservdelar, oavsett hur gamla maskinerna är, säger Claes Nilsson.
  • Undervagnen kan justeras till bredder mellan 3,5 och 6 meter, så att maskinen får önskad stabilitet.
  • Under rivningsarbeten används två av maskinens tre vajerspel.
  • Maskinens 250-hästars Cummins, ny från förra sommaren, huserar i egen kupé.
  • Svängkransen har stor diameter får stöd av rejält lagrade hjul.
  • – Det känns fantastiskt att få leka med maskiner som dessa, säger Claes Nilsson medan han spakar lingrävaren.

Rivstart med kulan i luften

Manitowoc från 67 knackar 50 meter silo

Gammal maskin? "Nej, inte alls, den är från 1967", svarar Claes Nilsson då jag beundrar lingrävaren och fäller en kommentar utifrån att den har varit med rätt många år. Claes Nilsson själv har betydligt bättre perspektiv och maskinkännedom. Att ett tillverkningsår ligger ett halvsekel bakåt i tiden snarare ökar chansen för att det är rejäla grejer – som håller sig unga länge. "Sådana ska man vara rädd om."

I hamnen i Norrtälje finns siloanläggningar som ska jämnas med marken. Claes Nilsson, som driver Clagorni Maskin, har uppdraget att riva en av dem. Det gör han med den USA-byggda lingrävaren Manitowoc 2900 WC (Wide Crawler) – en 70-tonsmaskin försedd med 62 meter mast och en stålkula på två ton.

Metodiskt och synnerligen kontrollerat knackar Claes anvisningar i betongen, lägger sedan kulan bakom väggsegmentet och drar det mot sig. Med ett brak rasar det i backen. Av hänsyn till motorn stänger Claes genast av maskinen och inväntar att betongdammet ska lägga sig.

Silobyggnaden var drygt 50 meter hög. Ungefär där går gränsen för vad som är möjligt med den nu aktuella maskinen.

– Jag jobbade först från en uppfylld avsats. Det underlättade, för det gäller att få tillräcklig pendelrörelse på kulan, berättar Claes.

Entreprenör och pilot

Även i andra sammanhang har Claes siktat mot skyn, för bakom sig har han 25 år som trafikpilot på SAS. Entreprenadfirman startade han 1992 och drev den under många år vid sidan om sitt jobb som flygkapten. Firman kom igång på allvar i slutet av 1990-talet. Flygcertifikatet tog han i USA under åren 1979-1983, följt av kompletterande utbildning i Sverige. Det var i skarven mellan dessa utbildningar som han kom skaffade sin första lingrävare.

– Under en sommar körde jag lastbil åt ett åkeri i Nacka. På ett ställe som vi levererade till stod det en lingrävare. Jag fick den i stort sett till skänks, men det kostade att få hem den.

Claes skaffade snabbt egna resurser för maskinflytt. Först ut var en lastbilsregistrerad Volvo Titan med Bollnästrailer. Därefter en Kenworth från 1950, försedd med 400-hästars Cummins, tillsammans med en Rogers maskintrailer. Den senare blev Sveriges första lastbil från USA i modern tid.

I rask takt ökade antalet lingrävare. Det fyllde även på med andra maskintyper och fordon. I företagets lokaler i Skyttorp i norra Uppland finns nu över 130 stycken.

– Alla fungerar, men det är främst fem till sex stycken som jag har med mig ute på jobb. De andra finns i muséet.

Universella maskiner

Entreprenadverksamheten kretsar kring just lingrävare med tjänster som dragline- och gripskopearbeten, pålning och höjdrivning. Första rivningsjobbet utfördes 1993. Det handlade då om en siloanläggning i Katrineholm. Sedan des har det rullat på med olika rivningsuppdrag,

– Lingrävare är väldigt universella eftersom de kan konverteras till så många olika uppgifter. Dessutom är de väldigt energieffektiva. Hydrauliken ger betydligt större förluster och ger inte samma möjligheter att utnyttja naturlagarna. På den här maskinen är det endast larverna som drivs med hydraulik. Allt annat är mekaniskt, förklarar Claes.

"Under huven" är knappast ett användbart uttryck på den Manitowoc som tjänstgör i Norrtälje, för motorn finns i istället i ett eget rum. Där regerar en sexcylindring Cummins på 14 liter och 250 hästkrafter. Motorn var helt ny när Claes satte in den i samband med maskinens renovering förra sommaren. När rivningsarbetet pågår upplevs motorn jobba i promenadtakt. Bränsleförbrukningen ligger på anmärkningsvärt låga fyra liter per timme.

Egen import

Claes köpte maskinen i North Carolina, USA, i mars i fjol. Ett viktigt skäl till köpet var maskinens mast på 62 meter. Tidigare har han utfört höjdrivningar med sin Ruston Bucyrus med 40 meters mast. Han har även en likadan Manitowoc monterad som mobilkran, plus en Manitowoc 3000 från 1954, försedd med mast och sänkskopa. För att nämna några.

Maskinerna har en sak gemensam. De kräver att personerna som spakar dem vet vad de håller på med. Här räcker det inte att vara maskinförare – det gäller att vara maskinist.

– Man måste förstå hur allt funkar och man får inte vara rädd för att smörja. Med smörjfett på rätt ställen i rätt tid håller mekaniken hur länge som helst, säger Claes och berättar att maskinen i Södertälje har gått över 70 000 timmar. Den större har gått dubbelt så mycket.

Det som tar stryk vid rivningsarbeten är främst kedjan som går mellan kulan och indragsvajern. Och så kulan förstås. Kedjan är extra utsatt då Claes lägger kulan bakom en lossgjord väggsektion och drar den mot sig. Just nu använder Claes en tvåtonskula, men han har både större och mindre till sitt förfogande.

Nödvändigt frifall

En fördel med att utföra rivningsarbeten med en lingrävare är att vajerspelen ger möjlighet till frifall.

– Rivningen bygger på att jag drar kulan emot mig och sedan släpper indragningsvajern fri. På motsvarande sätt jobbar jag lodrätt med lyftvajern då jag ska riva ett betongtak.

Masten har cirka 60 graders lutning, räknat från markplanet. Tillsammans med höjden för mastens infästning ger det en masthöjd på 57-58 meter. En fördel med den långa och lutande masten är att Claes jobbar på cirka 25 meters avstånd från rivningsobjektet, vilket ger en extra säkerhet.

Passion

Hos Claes märks en stor passion för teknik och design från 1930-, 1940- och 1950-talen.

– Under denna var den tekniska utvecklingen väldigt lagom långt kommen. Det gav begripliga maskiner, som var möjliga att reparera och som byggde på mekanikens grundlagar om hävarm och det lutande planet.

Claes Nilsson noterar också att det fanns en annan tillverkningsfilosofi under årtiondena då hans maskiner tillverkades.

– Då gjordes grejerna för att hålla. Visst finns det rejäla maskiner idag också, men inte alls i samma omfattning, konstaterar han.