• Kolbjörn Kindströmer visar att tallplanteringar kan klara sig utmärkt, trots att det är gott om älg i markerna.
  • – Här har vi ställt in högläggaren för att skapa så kallad långfläck och kombinerat markberedningen med frösådd av tall, berättar Kolbjörn Kindströmer och gläds över den goda uppkomsten.
  • Markberedning pågår, i detta fall med högläggare.

Rätt sortval på rätt plats, med rätt metod

– Det duger inte att plantera gran på typiska tallmarker bara för att undvika viltbetesskador. Då skapar vi bara ett ännu högre tryck på föryngringarna med tall. Förvaltningen kräver större precision än så. Vi behöver rätt sort, på rätt mark och med rätt metoder. Där har vi alla ett ansvar. Det gäller oss som markbereder, men också markägare, skogsbolag och plantörer.

Kolbjörn Kindströmer, skogsentreprenör i Nora i Örebro län, ser med fasa hur markberedningen ibland görs med övervåld i försök att föryngra tallmarker med gran.

– Man vill undvika att älgarna festar loss på de smakliga tallplantorna, men att successivt återbeskoga tallmark med gran gör situationen bara ännu värre på de tallföryngringar som blir kvar.

På en del steniga tallmarker är det tämligen hopplöst att skapa planteringspunkter för gran. Där är det betydligt mer naturligt att använda sig av sådd eller självföryngring av tall, menar Kolbjörn.

– Vi ska ju jobba med naturen, inte mot den. Det förbrukar både maskiner och bränsle att försöka skapa granskog där det saknas naturliga förutsättningar för detta. Resultatet blir en omotiverat tuff påverkan på marken, höga kostnader och ett oönskat uppslag av lövsly, samtidigt som slutresultatet ändå inte blir optimalt.

Utgå från bonitet

För Kolbjörn är det grundläggande att föryngringen sker i förhållande till markens bonitet och övriga förutsättningar. Lika grundläggande är det att markberedningen verkligen sker för plantans eller fröets bästa och att metoden för föryngring ståndortsanpassas.

– Med tanke på skogsnäringens stora betydelse för landets ekonomi är det beklämmande att vi inte alltid gör det som är bäst för att förvalta denna resurs för framtiden. Vår skogsindustri har ett exportnetto på över 120 miljarder kronor, så det är betydande summor som näringen tillför statskassa.

Under Kolbjörns skogliga utbildning hade han en lärare som hade en noga vald kontrollfråga till eleverna: "Vem markbereder du för?" Den som då svarade skogsbolagets eller markägarens namn fick snabbt tillrättavisningen att all markberedning görs för plantan.

– Det är så vi måste se det, att vi gör markberedningen för plantans eller fröets bästa. Men även plantören måste ha samma fokus, annars har vi markberett helt i onödan. Med rätt placering av plantan tar man vara på mineraljordens skyddande effekt mot snytbaggar samtidigt som plantan skyddas mot både blöta och torka.

Konkurrensfördel

Kolbjörn ser det som en framgångsfaktor och konkurrensfördel för svenskt skogsbruk att det finns rätt kunskap i näringens alla delar.

– Om vi inte vet och utgår ifrån vad plantan behöver, hur ska vi då kunna ge instruktioner till dem som markbereder och planterar?

Kolbjörn konstaterar att viltbetesskadorna är en problematik med flera dimensioner. Själv är han både skogsmaskinsentreprenör, skogsägare och jägare, så det är med en mix av perspektiv han värnar om både skogsnäringens och viltstammens långsiktiga utveckling.

– På våra egna marker har vi gott om älg, samtidigt som vi har lyckade föryngringar med tall. En anledning, tror jag, är att vi verkligen har fortsatt med tall på tallmarker. Visst har älgarna tagit för sig, men de har inte hunnit beta ner hela föryngringar. Om vi hade valt att plantera mer gran på tallmarker hade betestrycket på våra unga tallar tveklöst ökat.

Följer teknikutvecklingen

Med dagens krav inom markberedning ser Kolbjörn ett tydligt behov en tung harv, utöver högläggaren, i den egna maskinparken. Han hoppas dock att branschens utveckling går mot lättare maskiner och ser gärna fler högläggare på bekostnad av harvarna. Ett intressant alternativ kan också vara att använda en lättare harv monterad i midjan på en maskin.

– Gemensamt för alla lättare alternativ är att man måste komma ifrån kraven på att i alla lägen åstadkomma 2 500 planteringspunkter per hektar. Det skulle möjliggöra ökad anpassning till markernas förutsättningar. Förhoppningsvis är vi på väg i en sådan riktning, men det förutsätter både kunskap och mod hos dem som utformar traktdirektiven.

– Ett annat scenario är att även de större harvarna blir kvar, med vidareutvecklad styrning för att bättre kunna anpassa insatsen efter förutsättningarna.

Föredrar dagskift

Kolbjörn ser gärna att markberedning i huvudsak genomförs under dagskift.

– Det skulle vara positivt såväl för maskinförarna som för kvaliteten på utförandet. Visst är det så att pengarna styr, men näringen får inte vara för kortsiktiga i det ekonomiska tänkandet. Branschen behöver riktigt bra entreprenörer och medarbetare samtidigt som hela Sverige är beroende av att vi på bästa sätt utvecklar skogen som resurs. Det kräver omsorg, ansvar och långsiktighet, fastslår Kolbjörn.

 

Kindströmer Skog & Salix AB, Nora

Ägare: Bröderna Kolbjörn och Arinbjörn Kindströmer samt Kolbjörns son Björn-Erik.

Antal anställda: 6 (inklusive ägarna).

Verksamhet: Markberedning med en högläggare och en harv, inklusive sådd. Avverkning med en John Deere 1170 skördare, en Valmet 840.4 skotare samt en Logset 5F skotare.

Uppdragsgivare: Mellanskog (främst avverkning men även markberedning), Sveaskog (markberedning) och privata (avverkning och markberedning).

Geografiskt verksamhetsområde: Främst Örebro och Västmanlands län.