• Skotaren behövde också lite service så man passar på med expertisen är på plats.
  • Säkerhet är a och o när man klättrar upp och ned på stora maskiner.
  • Trångt. Jan-Arne önskar att maskintillverkarna gjorde sina maskiner lite mer servicevänligare...
  • Handböcker i långa rader.
  • I servicebussen ryms en komplett verkstad på minimal yta.
  • Ny kompressor är snabbt på plats.

Räddare när nöden är som störst

Ingen är så välkommen som Jan-Arne

Vårfåglarna kvittrar öronbedövande när Jan-Arne Larsson anländer med sin servicebuss till skogarna i Naggen. Han tar fram bullar och bjuder laget runt, de pratar ett tag om hur maskinerna går medan solen värmer i nacken. - Det här är varför jag trivs så bra med mitt jobb, man får vara ute och träffar massor med trevliga människor, säger Jan-Arne Larsson, mekaniker.

Jan-Arne Larsson har jobbat som mekaniker i 36 år och har inga planer att byta. Han har avverkat fem olika arbetsgivare men befinner sig på samma verkstad sedan 1977, Jan-Arne har blivit en del av inventarierna som medföljer till nya ägare. Han har en av totalt fyra servicebussar och idag ska han byta en kompressor till en AC i en skördare, i morgon kanske det är någon cylinder som ska bytas eller ett elfel någonstans. Ingen dag är den andra lik.

- Jag har alltid fascinerats av skogen och naturen så vad kan vara bättre än att få jobba där? Att kunna sitta ute och ta en fika och lyssna till fåglarna är fantastiskt!, säger Jan-Arne Larsson.

Han håller dock med om att 20 minus och drivis inte är lika romantiskt men när våren väl anländer så var det värt alla de kalla timmarna på vintern också. Och maskinägarna är tacksamma att han kommer ut till dem.

- Vi har fyra bussar som är inredda med en komplett verkstad. Vi är självförsörjande på el, gas för skärande och tryckluft, ja och sen tillkommer åtskilliga verktyg för att klara av alla slags arbeten, säger Jan-Arne.

Han fäller ut en stege och lutar mot traktorns däck och tar sig smidigt upp och ned från den stora maskinen. Idag är det ”finjobb” och han kan sitta på däcket och ha armarna i bekväm arbetsställning rakt framför sig. Lite trångt men inte speciellt fysiskt krävande. Andra gånger ska han dingla runt kring en kran och byta delar eller lyfta tungt men inte en enda gång har Jan-Arne skadat sig allvarligt på arbetsplatsen.

- Man måste se sig för och tänka efter före. Det går inte att hasa omkring, man måste lära sig att ta det lugnt. Dock är det ju lite synd att maskintillverkarna inte tänker mer på service när de bygger maskinerna, det känns ibland som att de ställer motorn mitt på golvet och bygger på resten utanpå, säger Jan-Arne och skrattar.

I början var det svårare att ta det lugnt. Han tvivlade på sig själv och ville inte att jobbet skulle ta för lång tid eftersom det är dyrt för ägarna att stå stilla. Idag är han erfaren och trygg.

- Jag tänker som så att jobbet kan bara göras på ett sätt; felsökning och avhjälpning. Maskinägaren blir hjälpt av att jag är här och kan lösa hans problem. Det enda som kan stressa mig idag är om man ska göra en sak och det strular och tar längre tid än beräknat samtidigt som man vet att man ska vidare på nästa jobb senare, säger Jan-Arne.

Verkstaden som Jan-Arne jobbar på har ett stort upptagningsområde och mellan 100-200 maskingrupper att hjälpa. John Deere äger verkstaden så det är gröna maskiner som står på agendan. Jan-Arne har fullt upp hela tiden.

- Akuta fel kan vi åtgärda tidigast dagen efter, men mindre akuta kan det bli en del väntetider.

Bror som äger skördaren som det skruvas på idag berättar att han väntat i två veckor på att få kompressorn utbytt. Men det var ju heller inget jätteallvarligt fel mer än att maskinföraren fick det väldigt varmt mitt på dagen i den gassande solen... Mindre bra är att all gas också hade lyckats läcka ur.

- På 70-talet när jag började skruva var det ingen som tänkte en endaste tanke på miljön. Maskinerna tappade ur sig olja mitt på backen och ingen reagerade över det. Klimatanläggningarna bestod av R12 gas som skadar ozonskiktet men ingen reflekterade över att sådant läckte ur ”äh, det är ju bara en litegrann”. Problemet var ju att alla tänkte så!, säger Jan-Arne.

Han är glad att det har blivit så pass stora förändringar genom åren och att man idag har miljön i största fokus. Mycket annat har också förändrats med tiden. Datorernas intågande gör att verkstäderna numer kan felsöka lättare men det gör även att mer elektronik kan krångla. Jan-Arne har inte så mycket till övers för datorer så när de krånglar är det andra på verkstaden som rycker ut.

- Vi har en stor bredd av kunskap på verkstaden. Man får sitt uppdrag på morgonen när man kommer och det är sällan jag vet före vad det är som väntar. Några är experter på elfel, andra på hydraulik och jag är väl bra på att skruva och reparera eller byta komponenter.

En viktig del i arbetet som mekaniker är att lyssna på förare och ägare. Jan-Arne tar allt som oftast med sig lite kaffebröd och börjar dagen med att prata med folket som ringt ut honom.

- Att lyssna och analysera vad de säger kan göra att man kommer närmare felet. De kanske inte vet vad som är felet men ju mer man snackar desto mer får erfaren mekaniker höra och kan på så sätt lista ut vad som är fel bara genom att höra efter hur maskinen har gått senaste tiden. Ett konkret hydraulfel kan visa sig vara ett elfel från början och tvärtom, kanske föraren berättade under fikat att han fått byta en säkring för en vecka sen och då börjar jag genast fundera på varför den säkringen gick. Så även om man behöver gedigen utbildning så krävs det en stor portion social förmåga också, att lära sig ”ta folk” på rätt sätt är viktigt. Det är dyra maskiner, ägaren är kanske upprörd och stressad över att det krånglar och då måste man känna av det och inte börja skämta, men ofta är det som just idag – man känner varandra väl genom åren och kan skoja om det mesta här i livet!, säger Jan-Arne.

Angelica Nilsson