• Två svenska flaggor pryder fronten på Dan Hilbertsons Volvo LV 3.
  • Som mest hade Dan fyra bilar, omväxlande Volvo och Scania. Nu blir det mest ströjobb. Foto: Clas-Göran Sandblom
  • Solen får bilen att glänsa extra mycket.
  • Den blanka svarta framskärmen blir som en spegel med ladugården som motiv. Foto: Clas-Göran Sandblom

Nostalgin slog plötsligt till

Dan Hilbertson, 68, växte praktiskt taget upp i en sådan här lastbil – en Volvo LV 103. – På den tiden fanns inga dagis och jag fick följa med farsan när han var ute och körde. Jag satt och tittade fram över huven och på allt vad som hände runt omkring. Spännande.

Åkeriet startades av Dans pappa Evert. Han var född 1915, och var tufft nog att bli sin egen mitt under brinnande världskrig. Första bilen var just en sexcylindrig Volvo, bensindriven, i folkmun kallad spetsnos.

– Min mamma, Maj, skötte korna. När pappa körde iväg fick jag följa med honom. Jag var väl bara några år den första tiden.

Bilen var två år när den kom i Everts ägo, tillverkad 1939, det år då Adolf Hitler startade andra världskriget genom att invadera Polen.

Dan:

– Vi hade ingen personbil. Lastbilen fick duga vart han själv och vi andra i familjen skulle – till kalas och allt vad det var.

Mest rullade den gröna lastaren mellan Fjärås och Göteborg.

– Vi körde mjölk och ved för traktens bönder och hämtade bensin och fotogen i fat med järnringar i Göteborg.

Det fanns fem syskon i familjen, som drev en gård. Evert Hilbertson ville bli sin egen och startade åkeriet upp till lantbruket.

En bra kontakt fick Evert under värnplikten.

– Pappa hade en lumparkompis som i vanliga fall jobbade på oljebolaget Caltex.

Det resulterade i att han fick körningarna med bränslefat till lantbruken.

– Ibland skjutsade han torghandlare in till Kungstorget i Göteborg och Borås. Skog fanns inte i Hallands kustland på den tiden, den har vuxit upp under senare decennier. Under kriget var det brist på ved, skogen växte inåt land, han fick köra ända till Ullared för att få tag i bränsle. Klimatet har ändrats, säger Dan.

Dan, född 1947, började som chaufför när han var 18 och fick körkort 1966, mest i grusgroparna i Fjärås. Sex år senare startade han eget åkeri.

Pappa Evert hade ställt spetsnosen. Den förföll och efter ett tag slutade den att fungera.

Till slut kördes den till Kungsbacka yrkeshögskola där eleverna gjorde traktorkärra av den. Men Dans känslor för spetsnosen satt djupt.

– Jag ångrade bittert att jag lämnade den ifrån mig. Bilens hade varit värdefull i dag. Saknaden gnagde hela tiden och jag letade efter en likadan. Eliassons åkeri i Mölndal hade gjort iordning en lika dan och kom ut på annons men gick på en förmiddag till ett museum i Olofström.

Men för några år sedan blev det napp.

– I Veteranbörsen fanns en otydlig bild på en LV 103, jag var osäker på om det verkligen var en spetsnos. Jag köpte den praktiskt taget på telefon. Några dagar senare körde jag upp till ägaren i Trollhättan. Bilen stod ute och var alldeles svart i lacken men var helt intakt. Den startade på första försöket.

Dan gjorde iordning startmotorn och generatorn. Han kostade på den nya däck och en omlackering på Lastbilslackeraren i Hällesåker precis innan innehavaren, som lackat alla hans bilar, gick i pension.

– Jag har väl kostat på den 50 000 allt som allt.

Lacken glänser så att man kan spegla sig i skärmar och dörrar.

– Jag tar bara ut lastbilen när det är fint väder. På våren brukar den komma ut i samband med skolavslutningarna. Jag har kört en del studenter.

Yrket som chaufför och entreprenör har gått i arv. Äldste sonen, Thomas, driver Fjärås Entreprenad, Marcus basar över Hilbertsons entreprenad, Stefan kör timmerbil för Södra Cell i Värö och Martin kör grävmaskin för Thomas.

Dan Hilbertson har hunnit bli folkpensionär och håller på i mindre skala.

– Jag tar en del ströjobb när folk ringer och vill ha hjälp, säger han.

Och när solen skiner kan det bli en tur med spetsnosen, som har en så pass beaktningsvärd ålder att den aldrig behöver besiktigas.

– En och annan utställning för veteranbilar har det blivit, säger Dan.