• En gammal bild på en hel rad Suggor som de kallades i folkmun. Totalt tillverkades cirka 290 ellastbilar av ASEA och det täckte 45 procent av marknadens lastbilar.
  • Aros Motorveteraner i Alingsås visar stolt upp sin vackra Elis som de ägnat oräkneliga antal timmar på för att få den brukbar. Från vänster till höger. Rolf Slagbrand, Torbjörn Wahlgren, Lars Erikols, Per-Olof Häggström med Jay Leno Award för renoveringen, Gunnar Israelsson, Lennart Sahlén, Johnny Pekkala och Dag Sollander
  • Något sne och något ledsen, men möjligheterna var många för att vara född 1941 och tillbringat de senaste 35 åren i en lada. Foto: Aros Motorveteraner
  • Drygt 5000 timmar senare stod Aros Motorveteraners exemplar av ASEAs Ellastbil klar och besiktigad utan anmärkning.
  • Ellastbilarna användes först för att transportera material och verktyg på verkstäderna men efter första världskriget kom de att brukas för att frakta varor inne i städerna och även för att skjutsa folk. Foto: Aros Motorveteraner
  • På Munktells museum finns ett till fungerande exemplar av de gamla ellastbilarna men denna går inte fullt lika långt som exemplaret hos Aros Motorveteraner.

När truckar verkligen var truckar

Eldrivna fordon är ingalunda något nytt och modernt påfund

Man kanske kan tro att elbilar är något nytt och modernt påfund för att rädda miljön, men redan på 20-talet tillverkades eldrivna lastbilar som användes mestadels för att transportera material och verktyg inne på stora industrier tills truckarna tog över handen.

Ellastbilarna från ASEA hann inte bli så många och idag finns bara ett extremt fåtal kvar men i Västerås i Aros Motorveteraner klubblokal står en blänkande grön ellastbil från ASEA från 1941.

- Vi har bevarat ett kulturarv från det tidiga svenska industrisamhället. Det har tagit enormt mycket tid och förvisso kostat en hel del pengar men det är fantastiskt att se den nu, säger Lars Erikols från Aros Motoveteraner i Västerås.

Ideella krafter

Det var vid en välbehövd fikapaus i klubbstugan som frågan om de gamla ellastbilarna från ASEA kom upp. Någon tipsade om en lastbil som stod på museum men nyfikenheten var väckt och de började leta runt i landet efter fler. Tillsist hittade man en privatägd ellastbik i Kungsör och sagt och gjort, ett gäng pensionerade veteraner reste till Kungsör för att göra ett reportage för klubbtidningen.

- De kom fram till en risig bil med krockad front. Den hade dock stått i en lada i 35 år och de såg möjligheterna med bilen.

Efter överläggning med resterande medlemmar i klubben bestämdes det att Elis, som arbetsnamnet kom att bli, skulle köpas in av klubben och renoveras av ”pensionärsgänget” som de kallas. 20 maj 2009 anlände Elis till Västerås med hjälp av bärgare. Första tiden stod den bara i väntan på att en bra lokal skulle dyka upp men tillsist kunde ”gänget” dra igång.

- Totalt har mer än 5000 timmar lagts på Elis och det är enbart tack vare ideella krafter och ett fantastiskt stöd av sponsorer som vi kunnat genomföra denna renovering, säger Lars.

Efterforskning

Totalt har det kostat 300 00 kronor och än är man inte helt klar. Nya batterier måste snart köpas och det är allt annat än billigt. Elis plockades ner till minsta beståndsdel, sladdhärvan i en eldriven lastbil var inte att leka med.... Gruppen har sen letat igenom tiotusentals registretringskort för att hitta identiteten på Elis.

- Vi hittade inte registreringen på just vår bil så 2010 registrerades den som Historiskt fordon och vi vet att de med chassinummer 20 tom 34 tillverkades 1941 och vår har nummer 22 så vi vet tillverkning och från 1958 har vi även en historia.

Men tack vare ett reportage i Nostaliga fick de mer information! Det ringde en Sven Bengtsson som visste en hel del. Han hade också efterforskat dessa ellastbilar och kunde berätta en hel del om Elis!

Bilen tillverkades 1941 och beteckningen beror på typ och storlek, EBV 12/12. Totalvikten var 3800kg men klubben typade ned den till 3500 för att kunna köra med vanligt b-kort.

- Maxfart är fantastiska 35 km/h och vid normal last räcker strömmen sex mil men olastad har vi kört 10 mil och då fanns 20 procent kvar av laddningen, säger Lars.

Leta sponsorer

Lastbilen har hydraulisk fotbroms som verkar på alla fyra hjulen. Pådraget, gaspedalen, har tre lägen framåt, två för back och ett nolläge. Den drivs med två aseatillverkade likströmsmotorer på 7,5 resp 3,1 hk ihopkopplade till ett duosystem till en växellåda. Duosystemetet gör att hjälpmotorn kopplas bort vid fullfartskörning via ett frihjul och när hjälpmotorn stannar minskar friktionerna och mer effekt skapas.

Via omkopplaren på kontrollern väljs fram eller back, via fotpedalen väljs hastighet genom att förkopplingsmotstånd och hjälpmotorer i-eller urkopplas. Bilen drivs av blyackumulatorer i form av två batteripack om totalt 40 seriekopplade celler om vardera två volt. Batterierna väger 900 kg.

Lars berättar att varje tisdag och torsdag samlades renoveringsgänget för att ta sig an Elis. De var vana och har bland annat renoverat Sveriges äldsta nu fungerande bilmotor från 1901. Förutom alla åtskilliga timmar i verkstaden har minst lika många timmar ägnats åt att leta sponsorer, jobba hemma med detaljer och träarbeten

Det enda man hittills inte renoverat är laddningsaggregatet. Aggregatet i original är så stort och tungt att fyra vuxna karlar inte ens kan rubba det så man lät enbart bevara och förvara det och istället investerades en laddare som med lätthet kan tas med på resor med bilen och även en bensindriven laddare köptes som kan behövas under längre färder.

Trucken dominerade

Svenska Eletrobil Aktiebolaget bildades 1918 med avsikt att tillverka eldrivna lastbilar och truckar. Man började redan 1920 att tillverka elektriska lastbilar men den första säljbara presenterades 1927 och modellen levererades fram till början av 30 talet och ett tjugotal bilar lämnade verkstaden under de åren.

De kallades för Suggor av folket och det var på verkstäder de användes för att transportera redskap, verktyg och material men senare kom trucken att dominera.

Produktionen låg nere ett tag men efter första världskriget började ellastbilarna produceras igen och nu användes de oftare för att transportera varor i städerna. Man körde på dagarna och laddade batterierna på nätterna. Flera användningsområden och utrustningar med allt från att klara av att byta lampor i gautbelysningen till bussar som transporterade folk!

Enligt leveranslista från 1943 hade Asea levererat 190 lastbilar över hela sverige vilket motsvarade 43 procent av hela marknaden. Totalt tillverkades ca 290 asea-lastbilar. 1946 upphörde tillverkningen för då var bensinen så billig.

- Vi vet att det finns några få till ASEA Ellastbilar kvar i Sverige men än så länge, och så vitt vi vet, är vår Elis den enda som går så pass bra och kan köras längs vägarna. Vi kommer fortsätta jobba med den och för alla som är intresserade att bidra eller hjälpa till på något vis är vi evigt tacksamma!