Ledare nr 8 2013

Kom ihåg, kolliderar du med ett mufflonfår, så har du anmälningsplikt. Du ska dessutom komma ihåg att sätta ut varningstriangel, stanna och märka ut platsen, även om djuret inte är skadat, ringa polisen på 112 och berätta allt, samt slutligen göra en anmälan till försäkringsbolaget, om det är en skada på fordonet. Detsamma vid kollision med björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin och örn. Ja, detta är det sista numret av Åkeri & Transport med Entreprenad & Skog, för året. Redaktionen, annonsavdelningen och produktionsavdelningen tackar för ett spännande och mycket framgångsrikt år. Till alla läsare och alla annonsörer, en riktigt God Jul och ett spännande Gott Nytt År. Och kör försiktigt.

Därefter rekommenderar jag att man ska kontakta ”sin personlige riksdagsman” också. Och meddela hur förbenat dumt det är att viltdjursstängslen verkar fullständigt bortprioriterade av Svevia som har Trafikverkets uppdrag.

Jag vet, för jag har aktuell och personlig erfarenhet av eländet. Pang. Varken jag eller mitt resesällskap hann ens se vildsvinet som plötsligt dök upp framför bilen strax väster om Linköping. Det var på utfarten mot motorvägen, tät trafik, mörkt och regntråkigt väder. Och inget stängsel.

Fullt av trafik runt omkring mig och en smärre chock, när bältet drogs åt med en smäll, krockkudden löste ut, liksom två olika sidogardiner smällde emot mitt huvud från vänstersidan.

Som tur var följde jag inte instinkten att styra undan. Då hade det kunnat bli en ännu mer omfattande olycka, med all trafik runt omkring.

Jag kan helt enkelt inte förstå att inte viltstängsel prioriteras mer än det gör. Det satsas på fartkameror som kostar 500 miljoner kronor i investering och 50 till 100 miljoner kronor per år i drift. Och redan nu ska de bytas ut, för ännu större summor. En halv miljard i sjön.

Helt vansinnigt.

Trafiksäkerhetsvinsten av att få ett brunt kuvert med en suddig bild och ett inbetalningskort på postlådan, tre veckor efter att man kört för fort, räddar inga liv. Det klara faktumet att antalet fortkörare förbi kamerorna inte går ner utan snarare ökar, visar att de inte har någon som helst allmänpreventiv verkan.

Helt vansinnigt.

Det sker nära 50 000 viltolyckor varje år. Pang, pang, pang. En olycka någonstans i Sverige var tionde år. Samtidigt satsar Trafikverket hundratals miljoner på kameror. Vansinnigt.

I Kalmar och Kronobergs län krockar var 50:e av samtliga bilar med något vilt varje år. En undersökning som lf står bakom är 57 av 100 svenska bilister rädda för vilt när de kör i mörker. Eller när vi är rädda, skulle jag vilja säga.

Jag själv är nämligen inte rädd för att somna, inte heller rädd för att köra av vägen, inte rädd för att kollidera, inte ens rädd för att sms:a när jag kör. Men vilt – jodå, jag är skiträdd.

Jag har talat med Claes Tingvall, på verket, om saken och han säger att skadorna inte blir så stora. Att andra åtgärder är bättre.

Tillåt mig tvivla, varje viltolycka orsakar skador på i snitt 30 000 kronor på fordonen. Och dessutom är alla dessa undvikandeolyckor, dvs när en bilist försöker styra undan och väja, för att istället köra i diket, eller krocka med en annan bilist, oräknade i statistiken.

Dags att lobbyarbetet för viltstängsel trappas upp. Och dags att någon äntligen spräcker myten om hur bra fartkameror är. Visa mig statistik att antal fortkörare sjunker. Och jag är trött på siffrorna om att farten förbi enskilda kameror sjunker på några tiondelar. Jamen, det är väl självklart.

Obekräftade uppgifter säger att mellan 50 och 100 personer varje år omkommer eller skadas allvarligt vid en trafikolycka med djur inblandade. Samhällets kostnader sägs vara tre miljarder per år. Förutom allt lidande.

Vansinnigt. Ge oss bättre vägar, ge oss viltstängsel, ge oss bredare siktytor runt vägarna, ge oss poliser på vägarna i målade polisbilar, ge oss nyktra förare, ge oss en tryggare bilkörning.

Och det ska ske snabbt. Innan det smäller igen inom tio minuter.

Pang.