Ledare Nr 7

Vart man vänder sig så hör man den ständiga klagosången. Det är stormarknaderna som slår undan fötterna på småbutiker. Det är centraliseringar av statliga verk så att servicen minskar, eller i många fall upphör helt. Det är offentliga myndigheter, kommuner och landsting och liknande som driver egna verksamheter i strid mot såväl lagen som sund konkurrens. Det är små bensinstationer på landet som inte säljer tillräckligt mycket drivmedel för att motivera att finnas kvar. Trots att det bara är en papperskonstruktion, i verkligheten går dessa små mackar ofta bättre rent ekonomiskt än jätteanläggningar med 16 olika sorters kaffe, och en hel restaurangmeny bland oljekannorna.

Det är filippinska bärplockare som inte bara snyltar på våra allra bästa bärställen. De gör det gratis också. Ja, de får i alla fall inget betalt. Det är utländska byggjobbare som gör jobben för en bråkdel av svenska byggfirmors noggranna offerter. Tyvärr har de svårt att begripa att de måste passa in i den svenska modellen för att göra klanderfria jobb, det vill säga dyka upp lite för sent, dricka kaffe ofta, ägna timtal åt att åka och köpa material som de glömt på morgonen, och gå hem lite tidigare.

Vi har en situation där det påfallande ofta är människor med utländsk bakgrund som sköter servicebutiker, pizzerior och andra mindre inrättningar. Och de gör det irriterande bra. Duktiga, väldigt serviceinriktade och ordningsamma.

Nu är det inom åkeribranschen som vi verkar. Även där är vi mitt uppe i en globalisering, en förändring i attityder, en förändring av verkligheten.

Ja, jag vet, det är verkligen skrämmande. Livet alltså, när det förändras. Åh, alla dessa förändringar, det bästa vore om allt förblir som det alltid varit, om det var som jag är van vid, som pappa gjorde och som farfar gjorde.

Men tyvärr är det en omöjlighet. Utvecklingen går ständigt framåt och vi tvingas alla inse att det är inget vi kan stoppa och inget vi kan göra något åt. Det är helt enkelt bara att försöka gilla läget.

Jag är övertygad om att behovet av transporter i vårt eget lilla närområde, inte bara förblir konstant, det kommer att kraftigt öka. Samma sak när det gäller behovet av transporter nationellt, det blir inte bara konstant i framtiden, utan det kommer att kraftigt öka. Och jodå, samma sak globalt. Framför allt globalt.

Här finns oändligt med möjligheter, för lokala, nationella och internationella aktörer. Allt beroende på hur högt vi hänger upp ribban. Att klara höjdhoppet med mycket luft emellan på en låg höjd, gör ingen glad, men att testa på en rekordhög höjd, och sedan sprattla sig över – ja, det är lycka.

Vi ska inte lägga all kraft på klagomålen. Vi ska inte försöka obstruera verkligheten och utvecklingen – nej, istället ska vi slåss för att kapa åt oss en allt större del av kakan.

Men hur ska vi gå till väga då? Jo, vi ska inte bara vilja utan kräva att alla slåss på samma villkor. Vi ska kräva det.

Sätt åt dom som fuskar stenhårt, höj straffen, förbättra spaningsarbetet, sätt in flera poliser. På så sätt kan vi se en mycket ljus framtid an – i en växande marknad.