Ledare 2018 nr 1

Kära nån, vart i hundan ska detta sluta?

Alla gamla invanda ovanor ställs på huvudet och det räcker inte längre att tänka utanför boxen. Nu måste hela boxen flyttas, töjas på, vändas upp och ner och slutligen tömmas på innehåll.

Diesel som bränsle är ute, fast allra senaste rön säger att det har en ljus framtid. Handhållna mobiler förbjuds i ungefär samma veva som alla bilar för handsfree.

Kampanjerna för att sprida laddningen av fordon till nätterna börjar få genomslag lagom till dess att lastbilsindustrin säger att det måste till fler körningar på nätterna.

Chaufförer förfasas över att datorer och navigatorer, tar över körningen – och ställer chaufförer utan jobb. I exakt samma veva rapporteras att just chaufförsbristen är värre än någonsin.

Och den svenska vänstern är värda några stycken, eller utgångar som vi säger i vår bransch. Ta partiledaren Jonas Sjöstedt, som propagerar för sextimmarsdag – i en tid när det är skriande brist inom nästan alla de yrkeskategorier, som skulle gynnas – förlåt drabbas – av sextimmarsförslaget. Som lärare, socialsekreterare, sjuksköterskor med flera, med flera.

Jag skulle kunna ta upp alkoholskatter och monopol, som främjar import och hemsnickrade drycker. Eller e-handel av formidabla jeans från Kina. Som har fel form, men fri retur. Jag skulle kunna skriva om alla nya fordonslyktor, med fler lumen än någonsin – men att vi saknar krav på syntest av förare.

Jag skulle kunna skriva om mötesseparerade vägar, med vajrar, som ska spara liv, men orsakar mängder av nya olyckor.

Skulle kunna, men avstår. Visst finns det en poäng att försöka hänga med i tiden. Även om det snurrar på allt snabbare.

Till sist något odiskutabelt, något otvetydigt. Den totala mängden utsläpp från tunga fordon minskade från 3,75 miljoner ton, till 3,33 miljoner ton CO2.

På ett år. Mellan 2015 och 2016.

Det är en minskning med elva procent och förklarar nästan halva totala minskningen av växthusgaser i Sverige. Jag vill inte att någon ska falla i okontrollerbar kärlek till lastbilen – bara att några fler ska sluta hata den.

Den är nödvändig för våra liv, för vår existens. Vare sig den körs på diesel, gas eller el, vare sig den är utrustad med handsfree, körs på natten eller kör öl till spritpråmen i Puttgarden.

Ja, för svenskar att forsla hem igen - på jättefulla bussar, på släpkärror och i skruttiga amerikanska vans.

Ja, vart ska allt detta sluta?

Jo, här och nu...

Tidningar inom mediagruppen Swepress