Ledare 2017 nr 7

Vi är alla mer eller mindre beroende av transporter på vägarna. Eller rättare sagt, vissa av oss är fruktansvärt beroende av dem, andra ännu mer.

För så är det ju, att den gamla slagdängan, som är något av infrastrukturens egen evergreen, nämligen "Utan lastbilen stannar Sverige", är mer aktuell än någonsin.

Kan det vara den bästa sloganen genom tiderna, i det alltmer slogantäta Sverige?

Möjligtvis i konkurrens med slagfärdiga kommuner som "Fördel Båstad", "I love Hjo", eller Enköpings, "Sveriges närmaste stad". Botkyrkas "Långt ifrån lagom" måste för all del nämnas också, liksom "Alltid något, sa han som fick se Åmål".

Men ändå, lastbilen som får Sverige att stanna, är både fiffigast av dem alla – och allvarligast.

Därför är det av största vikt att vårda transportnäringen på alla sätt och vis. Visst ska branschen ta ett ytterst omfångsrikt ansvar för all världens elände och styr, men det måste ske med eftertanke.

Varför? Jo, för att Sverige stannar upp, utan sina lastbilar.

När dieselbränslet är satt under osedvanligt hårt tryck, när etanolen står i skamvrån, batterierna till tunga fordon är för tunga för sitt eget bästa, när etanolen brinner på sparlåga och sopkörarna har svårt att hålla reda på de rätta nycklarna - då är det än viktigare att vårda förtroendet hos allmänheten.

Jag menar, vad händer egentligen med 74-tonsfrågan? Vad händer med begreppet High Capacity Transport, HCT?

Vi kan diskutera väderspända kossor i alla mer eller mindre opassande sammanhang, men vi låter den kanske enklaste hållbarhetsåtgärden vila fullständigt i frid.

Det bör inte vara särskilt svårt för Trafikverket att datera upp Sverigekartan för vägar som pallar trycket. Det riksdagsbeslut som faktiskt är taget i sann demokratisk anda beskriver inte Sveriges BK4-vägar som fem spretiga garnnystan lite här och lite där.

Nej, riksdagsbeslutet beskriver istället att vi ska öppna fler vägar så att alla dessa nystan binds ihop. Det ska gå att köra dit virket ligger, det ska gå att åka till massavedsfabriker och sågverk.

Det ska givetvis gå att köra gods nationellt, inte bara lokalt eller i bästa fall lokalt. Oavsett om det handlar om virke, styckegods, flis, pappers eller stål.

Vi har alla förståelse för att vissa vägkroppar är svårbedömda, särskilt om de har decennier eller kanske sekler bakom sig. Att det inte är bara att chansa och släppa på, men andra är dokumenterat tillräckligt moderna, exempelvis alla europavägar.

Vi vet att de håller måttet. De pallar trycket.

Släpp då på trafiken nån gång, kära nån.