Ledare 2016 nr 8

Jag tror det är många lobbyister, experter och politiker, som har anledning att känna sig en smula trumpna, dagar som dessa. Ty vi har nått en gräns där det har tippat över.

Det går egentligen inte att generalisera så våldsamt som jag gör, men visst är det så, att gungbrädan nu vägt över åt den sidan där "vanligt folk" sitter. Den här svängningen stryks under av Mr Trumps framgångar i US of America, av missnöjespartiernas allt vidlyftigare skara, av att de etablerade "gammelpartierna" får allt svårare att behålla sina partibidrag, som bygger på väljarstöd och antalet medlemmar.

Etablerade akademiker och andra digert titelbehängda debattörer som tapetserar debattsidorna i våra allra tjusigaste medier, har fått allt tuffare konkurrens. Från ungdomar som rappar fram sina ogrammatiska texter, av bloggare som var och en ofta är mer delade och gillade än alla dessa experter någonsin kommer att vara, ens tillsammans.

Utvecklingen är givetvis bra. Demokratin sprider sig i allt bredare led och det nya blixtsnabba samhället gör att nya idéer pluppar upp som mandlar i julgröten.

Men det finns en baksida också. Vi kan återigen vända oss till händelseutvecklingen i USA för att illustrera. Det pluppar upp nya idéer – men många av idéerna kan vara planterade. Många av idéerna kan vara direkt osunda, de kan vara skadliga, de kan vara farliga.

Vi har en samhällsutveckling som i många avseenden är okontrollerbar. Jag har en from förhoppning att det ska växa fram någon sorts lyssnandets politik i framtiden.

Där inte alla är lika säkra på sin sak som idag. Varken de högutbildade och vältaliga experterna, eller de högljudda rösterna på olika sociala media.

Tänk efter, när hörde du senast i debatten; "tyvärr, det kan jag inte svara på för jag är inte säker", eller "tyvärr jag vet inte".

Vi måste få ett samhälle där bloggarna tar hänsyn till vad vetenskapen, expertisen och seriösa utredningar, säger om saker och ting. Vi måste få ett samhälle där experterna lyssnar på vad ungdomarna, folket och bloggarna säger i alla sina sociala media, runt om i stugorna.

Ja det är givetvis en from förhoppning. Men låt mig ödmjukast bara ta ett exempel; bland gröna experter och offentlighetens makthavare är bilen och framför allt lastbilen djävulens påfund. Bland "vanligt folk", som Bert i Skara uttrycker saken, är bilen älskad som en frihetssymbol. Som, ett nödvändigt inslag i vardagen, som grädden på moset.

Bil Sweden rapporterar att försäljningen går upp och slår nya rekord, att lastbilarna blir säkrare, renare och snålare. Men ändå råder någon sorts avgrundsdjup motsättning.

Det är sådant som får mig att känna mig Trumpen.

Om vi inte ses på vägarna innan dess; God jul och ett Gott nytt 2017.

Tidningar inom mediagruppen Swepress