Ledare 2015 nr 6

Nej, det blir ingen vidare god soppa, om man rör ihop av blandning av diesel och mjölk. Det skär sig.
Det är Maskinentreprenörerna som med rätta sätter skopan i backen. Detta dribblande med pengar hit och dit, skatter och kompensationer, och undantag och kris och landsbygdsproblem. Nej, det håller inte.
Det funkar inte att först driva en fråga så innerligt urbota dumt att en hel bransch drivs till konkursens brant, en hel landsbygd att känna sig utestängde från gemenskapen. Och sedan inse faktum och försöka ställa allt till rätta genom att nästa bransch råkar illa ut.

Trots att bönderna under flera år klagat på sina villkor och den olika konkurrens som de har att kämpa emot, så har de flesta politikerna hållit för öronen och stirrat rakt fram, på sina betalda resvägar utifrån hemorterna och in till Stockholm. De har inte sett något och inte hört något.
När verkligheten nu ändå har kommit ifatt så blir det panik. Mjölkbönderna är inte så himla många kvar att de själva betyder så mycket i röstantal, men de börjar få stöd nu, de rackarna. Överallt ifrån.
Allt fler stämmer in i det fullständigt korkade. Det uppenbart märkliga att vi inte alla, värnar om vår mat, våra djur, vår natur och vår landsbygd. Vår gemensamma framtid alltså. Helt knasigt, på min ära.

Följaktligen skrapar vår landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), fram några hundra miljoner att kompensera bönderna med. Det borde väl få tyst på dem – och alla deras sympatisörer.
Men hur göra? Jo, man kompenserar genom att bönderna får avdrag på dieselskatten. En krona och 70 öre per liter diesel – för att kompensera att Arla betalar småpengar för mjölken.
Det blir således indirekt en gåva, i all vänskaplighet, inte till bönderna, utan till Arla. Eftersom Arla ägs av bönderna blir det till ett Moment 22, där själva momentet skötes av staten. Sven-Erik Bucht håller i taktpinnen.

Problemet är bara att det alltid ställer till problem att ge med ena handen och roffa åt sig med den andra. I detta fall är det så att allt fler av de svenska lantbrukarna som nödvändig biinkomst sköter allt fler entreprenaduppdrag, som exempelvis snöröjningen i närområdet.
Den snöröjningen kommer nu att ske med av staten subventionerad diesel. Medan alla svenska maskinentreprenörer minsann får betala fullt pris, och skatt på momsen, och allt. Det finns 3 800 medlemsföretag hos Maskinentreprenörerna.

Vi behöver bönderna. Och vi behöver maskinentreprenörerna.
Frågan är om entreprenörerna kan uppbåda lika mycket sympati hos oss andra invånare, som mjölkbönderna. Det borde de, för detta är inte okej.