Ledare 2015 nr 4

Lobbyism. Allt viktigare ord i ett samhälle som snurrar allt snabbare. Ett samhälle där innovationer och visioner tenderar att bli allt mer antingen tekniskt avancerade, eller också så långt bort i tanken, att normala människor har svårt att riktigt haja vad det handlar om.

Det är där lobbyisterna kommer in i bilden. De ska övertyga inte bara beslutsfattare och politiker om att det finns bäring någonstans långt bak i flummet, utan även att vi alla ska tjäna något på saken.

I den situation jag råkar befinna mig, på chefredaktörens stol, och dessutom redaktionellt involverad i såväl dags- som fackpress – blir man formligen bombarderad av mer eller mindre förtäckt lobbyism. Det är expert dit och tankesmedjor hit. Precis som att alla vi andra, inte tänker alls.

De har blivit så förbålt duktiga, de där hjärnskrynklarna, att de till och med är svåra att upptäcka med ficklampa. Förr i tiden var det bara att ta upp flugsmällan och rikta några slag åt höger och vänster, så gav de upp. Ofta lyckades man slå minst två flugor i en smäll.

Men nu är det annat, lobbyisterna gömmer sig bakom allt längre titlar, bakom allt fler utredningar och ”enkäter”.

Är sedan titlarna på engelska är det svårt att värja sig, även jag faller till föga ibland, lägger mig platt på rygg och bara sprattlar med i lobbydansen.

Ta detta med trafiksäkerhetens centrum på jorden, Tylösandsseminariet. Vi matas med än den ena sanningen, än den andra. Vi matas med bilder där deltagare bara ler, nickar och begrundar varandras visdomsförslag med beundran.

Detta trots att de flesta går ut på att försvåra tillvaron för oss trafikanter. Det spelar ingen roll om vi är privatbilister eller yrkeschaufförer – ju mer byråkrati och kontroller, desto bättre.

Smalare vägar, tuffare hinder, lägre farter, fler kameror, längre wireräcken, färre omkörningssträckor och rödare rödljus. Honnörsord på Tylösand.

Alla olyckor i trafiken är naturligtvis djupt tragiska. Men vi har nu – tack vare fordonsindustrins viktiga säkerhetsarbete i våra nya bilar och lastbilar, kommit ner till nivåer som innebär att det finns massor av områden i samhället som är duktigt mycket farligare.

Jag hörde att bara det faktum att vi äter för mycket salt, bidrar till fler dödsolyckor än trafiken – likaså dör det fler i fallolyckor i hemmen än i trafiken. Nu senast visade det sig att fler dör av malignt melanom, än av olyckor i trafiken. Självmorden är mångdubbelt fler.

Jag vet inte om allt detta stämmer, men förmodligen är det sant.

Jag minns när antalet döda i trafiken uppgick till fyra per dag i snitt. Vi har kommit ner till en nivå som ligger på en per dag, och väl under. Nu senast kom siffran för april – elva döda, alltså färre än en person varannan dag.

Olyckligt och tragiskt ja, självklart.

Men ändå på en nivå som gör att vi kanske ska ändra fokus, från förbud och elände – till renovering av vägnätet, till att upptäcka glädjen med bilarna, till nyttan av godstransporterna.

När kommer lobbyisterna som framhäver lastbilarnas och infrastrukturens betydelse för samhället..?