Ledare 2015 nr 1

Lite skrattretande är det allt, detta att Trafikverket, så fruktansvärt demonstrativt och tydligt slår sig för bröstet och tar åt sig äran för att dödsolyckorna i trafiken sjunker år efter år. Nu blev det visserligen en liten uppgång i fjol, men eftersom antalet omkomna är på en så låg nivå, blir det mer och mer tillfälligheter som ger kraftfulla utslag i statistikometern.

VTI i Linköping och Trafikverket lever i någon sorts budgetäskandets himmelrike. Anledningen är att utvecklingen hos fordonsindustrin, såväl hos personbils- som hos lastbilsillverkarna, är så oerhört kompetent och framgångsrik att de inom en framtid i princip har eliminerat olycksrisken.

Ja, förutom olyckor som styrs av icke kontrollerbara element, vill säga.

Jag tycker personligen att fordonsbranschen borde få något sorts alternativt fredspris. Och miljöpris, och medicin, och ekonomi, och fysik. Inte nog med att de duktiga teknikerna lyckas klara miljökrav näst intill eller förbi möjligheternas gräns, de klarar att parallellt driva olycksfrekvensen ner i källarplansnivåer.

I fjol omkom 275 personer i trafiken i Sverige. Börjar vi granska de här siffrorna bara lite schematiskt, så ser vi genast att 31 personer av dessa färdades på motorcykel. Varje dödsolycka är givetvis tragisk och beklaglig, men vi ska samtidigt veta att försäljningen av motorcyklar gick upp 7,4 procent under 2014.

Olyckssiffran är ändå den lägsta under de senaste tio åren.

Samtidigt ska vi notera att 34 cyklister dödades, alltså fler cyklister än motorcyklister. Hela elva av de omkomna på cykel dog i singelolyckor. Sedan har vi gående som förolyckades, människor som vistades på eller omkring en väg, osv osv.

Hur många av de 141 personbils- eller lastbilsomkomna, som drabbades av plötslig sjukdom, eller hur många som själva valde att avsluta sina liv - vet vi ej.

När VTI och Trafikverket slår sig för bröstet, så vill jag åter rikta ett stort tack till fordonsindustrin. Fortsätt ert fantastiska arbete och låt er inte nedslås av att andra ständigt vill spegla sig i den kromglans som ni putsat upp.

Om vi ändå ska se rent praktiskt politiskt på statistiken, så vill vi ha mötesseparerade vägar. Bygg hellre en km helt möteseparerad motorväg, än tio mil ny landsväg separerad med endast livsfarliga vajrar eller räcken. Sätt inte upp fartkameror ute på landet, utan i städer, i korsningar, vid skolor och vid annan fara. Satsa på fler poliser, inte smygande, hemliga poliser, utan trafikpoliser med målande bilar – poliser som hjälper och stjälper.

Satsa på nykterhetskontroller och förfinad teknik för att kontrollera drog- eller rattfylla. Där har även Claes Tingvall nu äntligen hängt på – kanske för att han ser en möjlighet till strålglans. Satsa på att rusta upp standarden på alla vägar och gator. Det borda gå att kombinera med något arbetsmarknadspolitiskt program.

Kom ut ur era små grå kontor, ni Trafikverksbyråkrater – inse att ni måste tala om även politiska inkorrekta saker. Det är inte farligt, risken att dö i en fallolycka i hemmet är trots allt större än risken att dö i en trafikolycka.

Varför satsas förresten i princip inget på att förebygga fallolyckor – medan bilister och lastbilister, jagas med blåslampa?