Ledare 2014 nr 7

Jag var ute och åkte lastbil nyligen. Nere i Europa på fantastiskt vindlande och natursköna vägar. I ett Spanien som så här års brukar vara gult och brunt och dammigt och torrt, av en ständigt pulserande sol – men som just i år i oktober är grönt och skönt efter några välbehövliga regnskurar nyligen.

Jag åkte dessutom säkert.

Kanske säkrare än jag någonsin åkt. Dels satt jag i hytten i helt nya Volvo FH, kanske något av det säkraste fordon som går att färdas i för närvarande, dels med en av världens främsta säkerhetsauktoriteter bakom ratten – nämligen Carl Johan Almqvist.

Almqvist är ansvarig för trafiksäkerhetsfrågor på Volvo Lastvagnar och... ja, det säger väl egentligen allt.

Det naturliga hade kanske varit att bara slappnat av, lutat sig tillbaka, och slumrande njuta av situationen, allt medan det spanska landsskapet flöt förbi.

Men vi kom att diskutera just säkerhetsfrågor, Almqvist och jag. Det var verkligen fascinerande att höra denna branschguru tala om framtiden, om tekniken nu och om tio, tjugo år.

Han berättade att målsättningen att göra trafiken i stort helt olycksfri ligger långt, långt in i framtiden. Men att den tid när lastbilarna icke blir vållande till olyckor, eller vållande till att liv går till spillo – ändå finns inom räckhåll.

Naturligtvis med en viss reservation, eftersom det finns, och alltid kommer att finnas, sjukdomsbilder som inte går att styra, eller olika former av onaturliga beteenden, vare sig de är riktade mot en själv eller mot andra.

Carl Johan Almqvist berättade att det är en svårighet i Volvos säkerhetsarbete att implementera framstegen i verkliga livet. Det gäller att få tekniken att vara kompatibel. Med förarnas åsikter.

Allt medan han på ett enastående sätt rattade den stora FH16 med endast 750 hästkrafter mellan honom och mig, fortsatte han att berätta att det i allt högre utsträckning handlar om psykologi, för att klara att ta nästa steg upp på säkerhetsstegen.

”Inget får gå fel, vid första lanseringarna”, berättade han exempelvis. Massor av år av utvecklingsarbete kan försvinna på bara ett ögonblick, om det sprids att en säkerhetsnyhet inte är säker. Exempelvis om kameror istället för sidospeglar råkar varna föraren fel några gånger. Då är det lätt hänt att föraren väljer att koppla bort den nya tekniken, eller sluta ta någon notis om den.

Jag frågade också om lastbilarna inte är på väg att bli så fenomenalt självkörande, och självvarnande, att förararna riskerar bli dåsiga och sömniga, mer än normalt. Han höll med och berättade att det pågår experiment med inte bara Driver Alert, som känner av om det börjar vingla, eller med kameror som ser när ögonlocken börjar fladdra – utan olika sätt att stimulera föraren.

Kanske dags att införa kontrollfrågor? Är motortempen rätt? Tryck okej. Är Köpenhamn huvudstad i Norge? Tryck fel. Är Beatles bättre än Stones? Tryck fel.

- Hallå Alf, dags att vakna, vi är med all säkerhet framme nu, hörde jag Carl Johan Almqvist säga, medan han parkerade.