Ledare 2014 nr 6

Fair Transport, så står det präntat på den nordiska falangens protestskyltar, varje gång transportfrågor ska diskuteras i Bryssel. Med versaler.

Bra så. Och det är ju tämligen självklart egentligen. Att det ska vara transportvillkor på schysta villkor. Det ska vara fair play.

Det är en åsikt vi envist förfäktat från denna plats i alla år. Det är fel att ge sig på budbärarna med verbala tillhyggen och osnygga tillmälen. Istället ska det gälla lagar och förordningar i branschen som ska gälla lika för alla, och som måste efterlevas.

Gör de inte det, ska de som trampar över spärrlinjerna, sättas fast hårt. Läs i detta tidning om danska böter på upp emot 80 000 kronor, och beslagtagna lastbilar bakom lås och bom.

Men tyvärr är det så att även om det blir Fair play i branschen så tror jag att det blir svårt att klara konkurrensen i transportuppdrag, främst av den längre typen. Inte för att chaufförer från andra länder skulle vara duktigare eller ha någon mystisk förmåga att hinna längre sträckor på samma kör- och vilotider – nej, helt enkelt därför att konkurrensen är mördande.

I det läget gäller att dels kämpa för att polisen och andra berörda myndigheter, ska ges resurser att se till att det verkligen handlar om Fair Transport, dels stimuleras att ta nästa steg upp i transporttrappan.

Jag läste en mycket intressant artikel i Dagens Industri inför årets lastbilsmässa på Elmia, där tidningen radade upp ett antal åkeriföretag som tänker i nya banor. Som breddar sin service och sitt uppdrag till att omfatta betydligt mer än kilo och kvadratmeter på ett lasbilsflak.

Jag är övertygad om att den kunskap och den långa erfarenhet som de finfina svenska åkerierna har, kommer att hjälpa dem vidare. När priserna är körda inte till botten av plåtflaken, utan snarare ner till oljegropens jordgolv, så gäller det att kompetenshöja genom att sälja tjänster, logistiklösningar och nya smarta kostnadsbesparande idéer, där exempelvis kranförsedda bilar kan vara en väg, eller nåt helt annat – som verkligen inte jag är kompetent nog att knäcka.

Men grejen är att det finns exempel på åkerier som rört sig uppåt i transportlösningens värdekedja. Ta Götene kyltransporter, som exempel. De inte bara kör varor, utan driver även ett helt ostlager för Arla.

Det är med andra ord inte vilken klumpsmed, som helst, som kan ta kontraktet från Götene transporter. De måste ha ostnäsa också.

Eller Wibax med säte i Piteå, som jobbar inom kemibranschen, men har växt så de sköter inte bara de egna transportuppdragen, utan även externa. Med sammanlagt 35 fordon.

Det finns massor av fler. Snyggt jobbat. Och en oerhört välkommen utveckling inom branschen.