Ledare 2014 nr 2

Varje natt rullar lastbilarna mellan Göteborg och Malmö. Fram och tillbaka, natt efter natt. Liksom hundratals andra lastbilar. Men det speciella med vårt speciella fordon är att det mäter 32 meter och är försett med två trailers.

Tomas Alsterland är chaufför och han säger till SVT att ”visst, jag var väl lite skeptisk i början, men den går som tåget, väldigt stabilt och bra på vägen”.

Det fanns vissa farhågor för projektets säkerhet när det startades. Men de har kommit på skam, med hjälp av mycket bra teknik, har bilen exempelvis en bromssträcka som inte är längre än ett konventionellt ekipage på 25,25 meter.

Bland annat ställde sig experter frågande till hur bilister skulle reagera när de kör om denna långa lastbil, som de facto är ytterligare sju meter lång.

Tomas Asp på Trafikverket kan ge lugnande besked även på denna punkten. ”Bilisterna har knappt inte märkt att det varit ett längre fordon ens, när de kört om”.

I två år har lastbilen rullat på den här rutten. Det finns även en liknande bil som körts regelbundet mellan Överkalix och Piteå sedan 2009. Även det på dispens. Det är Volvo, Schenker, Trafikverket, Transportstyrelsen som har genomfört projekten tillsammans. Alltsammans har kunnat ske med hjälp av statligt stöd.

Lennart Cider på Volvo Lastvagnar säger att företaget hade stora förväntningar på projektet när det drogs igång. Men att dessa förväntningar vida överträffats.

Han uppger att såväl säkerheten har kunnat hållas på en hög nivå, liksom chaufförens arbetssituation.

Men den stora vinsten gör ändå miljön. Om man använder den europeiska längden på 16,5 som utgångsläge, alltså hundra procent, så blir utsläppen 15 procent mindre bara genom att gå upp till den svenska maxlängden på 25,25 meter. Och mätningarna med 32-metersekipaget visar att det är ytterligare miljövinster att hämta – att utsläppsnivå blir 73 procent, jämfört med Europalängden 16,5 meter.

När chauffören på 32-metersbilen Tomas Alsterland spontant skulle beskriva hur det känns att köra den långa lastbilen så beskrev han det medvetet, eller kanske omedvetet, som att ”den går som tåget”.

Ja, visserligen släpper godstågen ut ännu mindre om man räknar körd sträcka och jämför det med godsmängd, men den jämförelsen haltar betänkligt. Ja den är omöjlig.

Varför? Jo, därför att dels räcker inte kapaciteten till på järnvägen i framtiden, dels når av förklarliga skäl inte spåren fram till ens bråkdelen av de destinationer som lastbilarna kan angöra.

De två trafikslagen ska givetvis ses som komplement till varandra. Inte konkurrenter. Alsterlands beskrivning var därmed helt korrekt.

I detta läge känns det märkligt, på gränsen till oansvarigt, att de organisationer som mest säger sig värna om miljön, är de som motarbetar de ökade fordonslängderna hårdast.

Vi ser i framtiden en situation där logistiken blir ytterligare effektiviserad. Tåg i situationer där det är bäst för samhället, företagen och miljö, 32-meters ekipage på vissa vägar, 25.25 på andra och kortare lastbilar på ytterligare andra. Detta ska även kombineras med mindre transportbilar.

Det duger således inte att stoppa huvudet i sanden och som vissa politiska grupperingar och partier, vägra ta till sig argumenten.

Tidningar inom mediagruppen Swepress