• Föraren har GPS i hytten som visar havsbotten som profil, men det är ändå en grannlaga uppgift att känna sig för med armen var han har fyllt tidigare och hur mycket.
  • Tre olika maskiner med tre olika utrustning är bra att ha för att reparera skadorna vid Varvskajen.
  • Tommy Höglund och Åke Hägglund gillar jobbet från gummibåten, en ror och den andra håller koll på fiberduken.
  • Medan gummibåten sakta drar ut fiberduken drar två andra gubbar i duken genom rep som går över länsen. Hjullastaren har duken prydligt upplagd över gafflarna.
  • Hjullastaren från Örnfrakt får just nu serva med att vara dukhållare. Det gäller att duken går smidigt ut i vattnet.
  • NCC har en hjulgrävare tillgänglig då det behövs. Det är en hel del rustbädd som måste bort från strandkanten.
  • Ronny Vikström från Örnsköldsviks kommun, Lars Byström från MIVA och Joakim Kallin, NCC, diskuterar vad nästa steg i kajrenoveringen ska bli.
  • Skopan på Långgrävar'n går med många lass råberg ut i vattnet.
  • Det kommer ständigt nya massor med bergkross som ska läggas ovanpå fiberduken på botten.
  • NCC uppskattar att man totalt kommer att fylla ut Varvskajen med 3-4 tusen kubik bergkross.
  • Det är en ordentligt höjd på långstickan som det inte finns så många av i Norrland.
  • Han kallas Långgrävar'n och heter Janne Pettersson. Van att plaska omkring i vattnet med sin bandgrävare som nu ska bytas ut mot en nyare årsmodell. Hunden ligger troget vid husses fötter.

Långgrävarn reparerar raset

Två män i en liten gummibåt och en erfaren grävare med långsticka. Det är i stort resurserna som krävs när kommunen bättrar på den raserade strandkanten på Varvskajen i centrala Örnsköldsvik. Läget blev akut när en pumpstation höll på att störta ner i vattnet.

NCC tog Varvskajen i besittning i mars för att utföra ett stabiliseringsarbete på uppdrag av Örnsköldsviks kommun. Det var 2013 som man upptäckte att en pumpstation var på väg att ramla ner i fjärden i centrala Örnsköldsvik. Det konstaterades att ett 120 meter långt område av Varvskajen rasat. Varvskajen ligger ett stenkast ifrån den nya tågstationen tillhörande Botniabanan och en bit ovanför skredet ligger den gamla järnvägsstationen. Pumpstationen säkrades vid en akut utryckning och flyttades cirka 50 meter upp på land. I området finns också en sjösättningsramp för småbåtar som kunde påverkas av ytterligare skred, så kommunen utförde en geoteknisk utredning.

- Vi såg att det var en bristande stabilitet i området, och just här vid Varvskajen är sämsta sträckan även om det nog har rasat längre bort också. När pumpstationen höll på att glida ner fick vi skynda på för det rasade mer massor hela tiden, berättar Ronny Vikström från Trafik och park på Örnsköldsviks kommun.

Efter anbudsförfarandet med stopp på 2,7 miljoner, satte NCC igång arbetet med att anlägga ett erosionsskydd längs Varvskajen och 30 meter ut i Örnsköldsviksfjärden. Första åtgärden var att stänga av sjösättningsrampen som beräknas kunna öppna när förbättringsarbetet är klart den 1 juni.

- Problemet var att vi inte visste om det kunde bli mer skjuvningar i massorna, dom kunde ju skjutsa iväg ännu mer. Eftersom det hade rasat en gång kunde vi gissa att det inte var så bra. Vi har arbet att utefter känslan att försiktigt fylla oss utåt och ha mothåll hela tiden, säger Joakim Kallin, platschef från NCC.

Fiberduk ska täcka botten

Så här mitt i uppdraget ligger en läns med siltgardin cirka 50 meter ut i fjärden och omringar området. Man vill inte och bör undvika att vattnet i viken ska bli grumligt. Det är där som Tommy Höglund och Åke Hägglund, två garvade killar från NCC, paddlar sin gummiflotte för att lägga ut fiberduk. Duken ska skilja den befintliga bottnen från de nya massorna som nu säkrar upp att det inte inträffar fler skred. Men gummibåten ser minst sagt instabil ut på håll.

- Nej nej, den kan ta tre personer och fungerar också för en femhästars motor. Vi har använt den till många vattenjobb förut, skrattar Tommy innan han klättrar i för att i för att ro ut en bit med Åke.

Två andra killar står på stranden med rep ringlade över länsen för att dra ut duken med.

- Du gör väl ordentliga knutar nu så dom inte går upp, instruerar Tommy sin yngre kollega.

Joakim Kallin påpekar att förutsättningarna för vattenjobbet har förändrats från förfrågan då man trodde att det skulle bli mer schakt längre ut. Då hade man fått jobba med en grävare till på en pråm i vattnet. Så det som i början var tänkt som ett arbete från en pråm blev just gummibåten.

- Gubbarna har ju hittat ett sätt som dom själv tycker är enkelt och bra. De ska dra repet runt länsen och sedan kontrollera att duken går ner mot botten på rätt sätt.

NCC har lejt in en hjullastare från Örnfrakt som servicemaskin, och just nu har den som uppgift att stå vid strandkanten och hålla upp fiberduken. Den är upprullad över gafflarna som sticker ut en bit över ytan. Samtidigt som gubbarna börjar ro drar dom med sig duken medan hantlangarna på stranden drar i repen. Gänget har hunnit dra ut ett par dukrullar på 12 meters bredd, men det är många kvar att ro ut då de dessutom ska ha en rejält överlappning.

GPS-styrning visar botten

Hjullastaren står på det som ska bli den nya sjösättningsrampen. Allt som minner om ramp nu är en betongram just i vattenbrynet.

- Här ska det bli asfalt som ansluter och ett räcke mot vattnet så att man säkert kan backa ner bil och båt, berättar Ronny Vikström.

Han påpekar att kommunen är angelägna att alla entreprenörer har en miljömedvetenhet och håller maskinerna därefter. Det rimmar kanske lite dåligt mot den lite ålderstigna Hitatchibandgrävaren som jobbar hårdast vid strandkanten. Den är utrustad med långsticka vilket är ett måste för att nå ut med massorna i vattnet. Men även förarens erfarenhet spelar stor roll.

- Först och främst finns det inte många grävare med långarm runt omkring. Den här från Jannes Entreprenadservice är ansluten till Västernorrlands Transport & Gräv, en ganska stor transportcentral som vi samarbetar med, berättar Joakim Kallin.

Långgrävaren är utrustad med GPS vilket medför att havsbotten visas som en profilbild på skärmen inne i hytten. Den ger Janne Pettersson, ägare och förare, en ram för att att meter för meter kunna flytta rampen så att grävaren får en säker plats att att fortsätta jobba från. Han skrattar när han får frågan om inte hans maskin är lite väl gammal för uppdraget:

- Jag har faktiskt en ny som kommer om fyra veckor. Men det finns inte många med långsticka här uppe i Norrland, det är jag och två till i Norrbotten. Men så har jag också provat det mesta inom gräv, säger han med ett brett flin.

Han berättar att det kan vara allt från dammförstärkningar åt Vattenfall till rena landjobb. Eller som han uttrycker det:

- Periodvis är det inte så mycket vattenjobb, mest plask blir det sommartid.

Ett utmattande jobb

Det är en grannlaga uppgift att lägga av en skopa i vattnet och till synes på måfå känna sig för med grävararmen. Ovanpå fiberduken ska först 0/150 bergkross ut och sedan 0/500-0/600 råberg. Bottennivån kommer att släntas av till ungefär 1 på 3 så det blir grundare närmare land. Men 30 meter ut avslutar man på samma nivå som havsbottnen.

- Normalt sett använder man ju ögonen när man fyller med massor men här ser jag inget utan måste känna mig för. Det är ganska utmattande och man kan känna sig ganska osäker ibland. Jag kontrollmäter rätt ofta och lägger i en skopa där jag tror den ska vara, i närheten av där jag just var. Sen prickar jag av på skärmen eftersom, det gäller att jobba väldigt systematiskt. Men tillförlitligheten på det färdiga jobbet brukar faktiskt vara större än man kan tro, ler Janne Pettersson.

Partiet med värsta rasrisken finns mitt emellan grävaren och sjösättningsrampen. Där ligger nu en herrans massa bråte och gamla kajpålar sticker upp och påminner om tidigare fiskeindustri. Rustbädd var det som användes förr för att hålla upp mark med dåliga förutsättningar.

- Vi har också hittat lite förorenade massor närmast land som vi ska köra på deponi, säger Ronny Vikström.

I slutskedet tänker Örnsköldsvik kommun troligen anlita en dykare som ska kontrollera hur det faktiskt ser ut nere på fjärdens botten. Det har Janne Pettersson inget emot.

- Man förstår ju att beställaren vill ha koll, skrattar han innan han larvar iväg för att byta plats och fortsätta fylla massor med sin trogna långarm.