• Kjell Berg njuter av tillvaron till skogs.
  • Selen hängs på. Sågen vägen omkring 15 kilo så det gäller att selen är väl anpassad.
  • Det är tätt och snårigt innan Kjell Berg varit i farten.
  • Det är förståeligt att vrickade fötter är vanligt förekommande när underlaget är som detta!
  • Om inte slyn röjs undan får skogen inte plats att växa.

Kjell vägrade att sjukpensionera sig

Njursvikt, hjärtfel och infarkter

Menar att kroppen mår bra av skogsarbetet

Kjell Berg vägrade ge sig. Han trotsar hjärtfel och njursjukdomar och ger sig ut i skogen ändå varje dag i ur och skur. Även på fritiden!

Solen skiner. Det är varmt. Svetten lackar redan under visiret på Kjell. Han tar vant på sig selen och hakar fast röjsågen. Dags för ett nytt pass under den stekande försommarsolen. Han rycker igång och klingan får fart. Lövslyet ger vika, flisorna sprätter iväg som projektiler och Kjell tar sig fram genom skogen.

- Det finns hur mycket röjning som helst om man ser sig omkring. Ibland är det nästan hemskt hur tätt det är, där man helt enkelt har struntat i att vårda skogen, säger Kjell Berg från Näsberg i Hälsingland.

Var med farsan

Han har jobbat i skogen i snart 30 år med diverse sysslor. Det började redan på barnsben då han följde med farsgubben ut på skogarna med hästen.

- Jag avskyr verkligen cigarettrök, det är bland det värsta jag vet och jag har aldrig snusat heller, men om jag minner mig tillbaka så känner jag doften av pipa och Tigerbrand, och det - det luktar fint, säger Kjell.

Man kan nästan se det framför sig. Den stora tunga grova hästen med en gigantiskt timmertrave bakom sig och en reslig man längst fram med slokhatt och pipan bolmandes medan de sakta beger sig mot vägen.

- Det var en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Att få vara med farsan i skogen. Jag vet inte ens vad det egentligen var som fascinerade mig mer än att allt var häftigt då när man var liten.

Blev sjuk

Åren gick. Kjell gick i Näsbergs Allmänna Läroverk i sex år, sedan blev det tre år på centralskolan och ytterligare tre år på Verkstadskola. Jojomän, välutbildad skulle han vara lille Kjell.

- Mamma fick så gott som tvinga mig. Jag var inte det minsta intresserad men jag utbildade mig till rörmokare och blev väl intresserad med tiden.

I fem år efter avslutade studier arbetade Kjell som rörkrökare. Sen blev det bistrare tider och han tvingades sluta. Då började drömmarna om att jobba i skogen göra sig påminda och efter en kurs på skogsmaskiner fick han jobb.

I drygt 15 år körde han skogsmaskin innan han blev allvarligt sjuk. Njurarna lade av. Sen ville hjärtat inte heller vara med i matchen längre. Men efter ”sju svåra år” fick han till sist den hjälp han behövde, två rejäla planerade och av läkare utförda hjärtinfarkter fick Kjell på benen igen.

- När jag var som sjukast orkade jag inte ens gå från huset ut på vedbacken. Det var fruktansvärt. Jag fick vila och hämta andan hela tiden, säger Kjell.

Stora ytor att röja

Som 55 åring ville läkarna sjukpensionera Kjell men han vägrade. Han hade redan tillbringat många år i sjuksängen och orkade inte en dag till utan något att göra. Han fick ett jobberbjudande av grannen och tackade ja och nu röjer Kjell Berg skog för fulla muggar om dagarna och har aldrig mått bättre.

- Jag trivs som fan. Visst är det jobbigt och tungsamt, men jag gör det jag kan. Jag går på någon form av bidragsanställning och behöver inte känna exakt samma prestationspress om de övriga, huvudsaken är att jag är nöjd efter varje dagsverke, säger Kjell.

Han åker vid sextiden varje morgon från början av maj till slutet av november och kommer hem vid 17-tiden och då är det två timmars bilresa inkluderat. Väl framme vid kojan byter de snabbt om till huggarkläder, dricker en kopp kaffe och spänner fast selen. Sen är det bara att sätta fart. De största området de haft är på totalt 80 hektar men nu ligger ytan på 40 hektar.

- Det bästa är om man ser slutet på ytan redan när man börjar, säger Kjell och skrattar.

Koja med värme

Och Kjell Berg må säga att han tar det lite lugnt men ett otränat öga som undertecknad, ser ingen skillnad på dem. Han svingar vant sågen fram och åter, fram och åter. Genom att röja undan sly och mindre träd får den större skogen bättre plats och mer näring att kunna växa sig större och starkare och i slutändan ge mer virke ut ur marken.

Diskussionerna går dock heta om det verkligen är nödvändigt att röja, kanske det räcker med första gallring. Men enligt Kjell Berg är röjning a och o.

- Annars växer stammar upp till pinnar rakt upp i skyn bara och det blir inget av dem.

Efter drygt två timmars svettigt arbete är det dags för vila. Skogen blir åter tyst och gubbarna vandrar fram till kojan. Att ha en koja med värme är nutida lyx och näst intill otänkbart att vara utan. De svettiga kläderna hängs på tork, torra tas på och matlådan inmundigas.

- Tänk hur det är. Vilken utveckling som skett på så extremt kort tid. Förr frös skägget fast mot kinden när skogsarbetarna vilade i sin koja. Idag åker vi i bilar med dieselvärmare för att snabbt få komma in i värmen när man ska hem och ändå klagar vi!

Kondomväder

Vilan går snabbt. Musklerna hinner dock stelna till en aning men snart viner sågarna igen. En vila till hinns med och ytterligare ett pass avverkas innan det är dags för hemfärd. Att röja är fysiskt krävande, sågarna väger runt 12-15 kilo, en flaska bränsle ska med ut i skogen och när solen gassar blir hettan extrem under alla skyddskläder och hjälm. Det är viktigt att dricka vatten, enorma mängder vatten! Och att få i sig salt.

- När de regnar är det kondomväder. Vi har regnkläder men man blir lika blöt innifrån som utifrån, säger Kjell Berg och flinar brett.

Bästa tiden är tidig vår. När solen strilar genom barren men marken fortfarande är frostnupen och luften är sval och klar.

- Då är det ljuvligt. Att få andas frisk luft, få vara ute i vacker natur och jobba med kroppen, det kan inte bli bättre.

Testerna ser bra ut

När arbetsdagen passerat är rygg och axlar trötta. Fötter och knän vrickas lätt bland stenar, stubbar och det sly man röjt ned men även ryggskott är vanliga skador. Kjell Berg lägger sig på soffan en välförtjänt stund på maten och sträcker ut ryggen, och snarkar ett tag.... Nästa dag är det nya tag!

- Man blir trött, men man blir skönt trött av att jobba fysiskt och jag inbillar mig att hjärtat mår bra av den kontrollerade motionsformen. Jag går på tester var tredje månad och hittills ser allt väldigt bra ut, säger Kjell.

I drygt sju månader räcker röjningssäsongen och sedan stämplar Kjell och hans arbetskamrater. Det är inte helt enkelt i dagens samhälle att ha ett så pass starkt säsongsbetonat arbete.

Kanske skogsrået

Kjell Berg blev hänvisad jobb långt ned i södra Sverige och man ansåg att han kunde lämna släktgården och ta med sig familjen ned istället. Vid 61 års ålder.

- Men det ordnade sig till slut som tur var.

Kjell planerar att jobba denna säsong och nästa, sen hägrar pensionen. Kanske inte fullt ut... men då kan han styra sin tid ännu mer än idag och framförallt ägna sig mer åt jakten.

För när han ställt undan matväskan på fredagskvällen plockar han fram älgstudsaren och nästa väska och beger sig ut i skogen, igen, fast med hunden som sällskap.

- Ja du, jag vet inte riktigt vad det är som lockar. Kanske är det att det händer oväntade saker hela tiden ute i skogen, kanske är det den vackra naturen eller frihete. Eller så är det Skogsrået som lockar....