• Här trivs Hanne Österberg som allra bäst, i jakttornet i den egna skogen i Sörmland. Det är en härlig kontrast till Södermalm, där hon jobbar som marknadskommunikatör på Hushållningssällskapet.

Jobb på Södermalm, skog i Södermanland

Hanna har hittat den perfekta mixen

Hanna Österberg jobbar på Södermalm i Stockholm men är aktiv skogsägare i Södermanland – en och en halvtimma med tåg och buss därifrån. Sedan väntar en promenad på två kilometer ut i skogen. – Det är något speciellt att se utvecklingen i skogen. Det händer ständigt nya saker. Att följa en plantas väg till ett träd, säger 29-åringen till vår tidning.

Utbo kallas de skogsägare som inte bor på sin skogsfastighet. En fjärdedel av de cirka 230 000 privatägda fastigheterna ägs av privatpersoner. Cirka 38 procent av dessa är kvinnor.

– Jag vill vara aktiv, det är väldigt stimulerande, säger hon.

På halvtid

Efter en jobbig arbetsvecka åker Hanna till gården strax utanför Gnesta, en resa på åtta mil.

– Min mormor Birgitta Brauner-Hjelm, köpte gården 1963. Hon drev en fårfarm. Men hon var inte så aktiv med motorsågen. Ända sedan jag var liten varit där på loven och så där. Man kan säga att jag bott på där på halvtid sedan gymnasiet, då bodde min mamma där, hon flyttade dit för fjorton år sedan. Stockholm är min bas.

Redan tidigt kände Hanna att hon skulle förvalta gården, inte att sälja.

– Gården ska alltid finnas kvar hos oss. Det är en skön känsla att äga skogen jag vistas i. Att byta stadsluften med avgaser mot en rogivande skog och höra träden susa.

Jägarexamen

Solberga, som gården heter är på 42 hektar produktiv skogsmark, främst blandskog, tre hektar impediment samt 34 hektar jordbruksmark.

Intresset för skog väcktes på allvar när Hanna var runt 15.

– Jag har alltid haft intresse för djur och natur. Men det var min storebror Johan, som fick mig mer engagerad i skogsbruket och just på vårt ställe. Tror det var så enkelt som att han drog med mig ut.

Efter det följde Hanna med på möten med skogsinspektören och fick både insikt och kunskap.

– Ungefär då började min bror och jag att jaga tillsammans. Jakten och skogen har gått lite hand i hand. Intresset ökade med engagemanget. Det ena gav det andra. Först tog vi jägarexamen och sedan gick vi en grundkurs i skogsbruk.

Kontrast från stan

Hanna, är ganska nybliven skogsägare. Hon, Johan och deras mamma en tredjedel var.

– Det är viktigt hålla kontakten med en oberoende skogsinspektör.

Vad är det som lockar dig?

– Helheten. Dels att det är ett arv som vi ska hand om och dels är det är enormt tillfredsställande att se när det växer. Även om det är långsiktigt ägande så händer det alltid något. Det är olika skiften i naturen. Granar som växer, något område som behöver röjas eller planteringar som helt plötsligt skjuter i höjden. Växtkraften fascinerar.

Kontrasten att komma ut från stan, till lugnet och att få andas skogsluft förstärker den positiva känslan.

– Att komma ut i skogen är otroligt rogivande. Jag har ett klockrent citat från min farfar Bertil Östberg: ’Att vara i skogen är som att fylla år’. Jag har väl något i generna som drar. Han var också naturintresserad, lite som jag. Fast han bytte Stockholm mot att bo i skärgården.

Reflektera

Från början är Hanna agronom men nu jobbar hon som marknadskommunikatör på Hushållningssällskapens förbund.

– Man kan säga att jag är nationell samordnare för extern och intern kommunikation.

När arbetsveckan är slut sätter sig Hanna på tåget till Gnesta där hennes mamma hämtar. Eller så tar hon bussen sista biten.

– Från det att jag lämnar jobbet tills jag står på gårdsplan tar det cirka 90 minuter – om SJ håller tiden. Jag får tid att reflektera.

Anna kan tänka sig att köpa till mark.

– Jag skulle kunna tänka mig att flytta ut hit, säger hon.