• En sjömils sikt. Flaken bryts ur iskanten i ständigt nya mönster och försvinner bort i diset över Edeboviken.
  • Isbrytande styrka. Den raka niocylindriga dieseln i bogserbåten Hallsta utvecklar 1.350 hästkrafter.
  • Åter vid kaj. Sven Olsson har lagt till tillsammans med däcksmannen Joakim Eklund och maskinisten Björn Lundholm.
  • Ständigt på bryggan. -Jag var bara sex år när jag befann mig i den här miljön för första gången, berättar Sven Olsson som tagit över jobbet efter sin far Wilhelm.
  • Snöglopp. Vinden och snön kan vissa dagar vara ett lika stort hinder som isen.
  • Det polska bulkfartyget Narew dras rätt inför angöringen i Hargshamn vid Upplandskusten.
  • Bogserbåten känns plötsligt som en jolle i förhållande till det fartyg på 17 000 DWT som ska kopplas och vändas i hamnbassängen.
  • Trivs under däck. Maskinisten Björn Lundholm har den varmaste arbetsplatsen ombord på den isbrytande bogserbåten Hallsta.
  • Det 150 meter långa och 23 meter breda bulkfartyget Narew närmar sig Hargshamn för att lasta malm från Dannemora gruvor.
  • Gränsen närmar sig. Den isbrytande bogserbåten Hallsta, med isklass 1 A, klarar is på upp till 35 centimeter. Idag är den uppe i 27.

Iskallt uppdrag bland flak och drev

Med 1350 hästar klarar han 35 centimeter

Vintern håller Sverige i sitt grepp och isen växer till. I farleden till Hargshamn assisterar Sven Olsson. Idag är han ute på ett av sina många isbrytar- och bogseruppdrag denna vinter.

Kylan biter och ett rått dis drar in från Bottenhavet. Här har Sven Olsson kajkat sedan barnsben. Nu är vi inne i 2014 och Sven är kvar i farvattnen, den här gången på sin egen båt.

-Man är priviligierad som får jobba med sin hobby, säger Sven Olsson medan han ligger och varmkör i hamnen. Här får man verkligen åka båt. Dessutom är det roligt att bryta is, anser han.

Skakade och small

Denne inbitne sjöfarare kan berätta länge om tidiga morgnar, om månsken, om att vara fastfrusen i isen och - som idag - om dis och snödrev. Det är dock inte alla som har en lika odelat positiv, för att inte säga romantisk, syn på dessa arbetsförhållanden.

-När barnen var små och inga andra lösningar stod till buds hände det att jag fick väcka mina döttrar, Anna och Martina, klockan fyra på morgonen för att ge mig ut. Det var väl inte alltid någon höjdare, erkänner Sven. Tjejerna tyckte det skakade och small för mycket i isen.

-Kan dom inte vänta med sina lastbåtar tills det blir dag, brukade döttrarna fråga.

-Man kan inte stoppa utrikeshandeln bara för att solen inte har gått upp, eller för att man är förkyld, förklarar Sven, som är skeppare tredje generationen.

Farfar var skutskeppare och pappa Wilhelm, som var anställd av Hallsta pappersbruk, hade samma arbete som Sven har idag tills han gick i pension 1982. Han var också en av landets sista ångbåtsskeppare. Idag är det Sven som står på kommandobryggan, men han hann också dela en del av sin fars erfarenheter,

-Jag började 1969 som eldare på en båt som hette Björnen och som var utrustad med ångmaskin, berättar Sven. Därefter blev jag maskinist innan jag gick upp på däck. Nu är det andra tider och en ny båt för säsongen, den tredje i ordningen. Men det är inte många i min ålder som börjat sina dagar på sjön som eldare, ler han.

Malm från Dannemora

Sven Olsson gör loss från hamnen inför dagens uppgift tillsammans med däcksmannen Joakim Eklund och maskinisten Björn Lundholm. Om några timmar väntas ett fartyg till Hargshamn som ska hämta malm från Dannemora gruvor.

Fartyget är på 17.000 ton och behöver assistans i hamnbassängen för att vändas rätt och kunna lägga till. Man gör ett par svängar för att bryta upp isen i hamnen innan motoreffekten ökas och stäven vänds österut.

Den slamrande färden tycks dock inte skrämma kråkor och havsörnar. De landar växelvis framför båten och verkar tävla om vem som törs sitta kvar längst.

-Den nya båten, som är på 189 bruttoton med isklass 1 A, är byggd 1964 i Norge. Där gick den under tio år innan den blev bogserare i Finland därifrån vi köpte den förra året, berättar Sven. Hon har en påbyggd kommandobrygga med fin sikt genom uppvärmda vindrutor. Det behövs i år, försäkrar han.

Genom sitt företag Roslags Bogser AB, med fyra fast anställda, har Sven också två uthyrda arbetspontoner i Stockholm och en egenkonstruerad ponton med stödben för transport av timmer från öarna i Roslagsskärgården. Under förra året körde han in 13.000 kubikmeter ved med den.

-Man måste ju ha något att göra på sommaren också, som han säger.

Den här båten är lite svagare än den förra, men med 1.350 hästkrafter i ryggen klarar den minst 35 centimeter is.

-Det är praktiskt med is när vi ska ha rast. Då behövs inget ankare – bara att slå av maskin så sitter vi där vi sitter.

Hundra år gammal

När rasten närmar sig sitt slut ropar lotsen från Svartklubben upp på VHF-radion och meddelar den ingående lastbåtens position mellan Singö och Vässarö.

-Dit sträcker sig vårt ansvar, meddelar Sven. Därefter och längre ut är det statsisbrytarnas revir.

Sven sätter på radion för att lyssna på sjörapporten.

-Nordosten fortsätter, konstaterar han. Uppemot 18 meter ute vid Klubben. Det är inte den bästa vinden när det gäller att angöra Hargshamn.

Isläget har – så här långt - varit ganska gynnsamt denna vinter. Men skepparen på Hallsta minns vintrar med upp till 60 centimeter is, och ett annat kallt år i början av 1960-talet när Hargshamn var landets nordligaste öppna hamn.

-Det har hänt att vi stångat oss ut under två dagar för att nå Öregrundsrännan, minns han.

Åter vid kaj kan Sven Olsson konstatera att det här definitivt inte var det sista isbrytaruppdraget den här säsongen, men han börjar redan se fram emot en annan årstid.

-Blir det någon ledighet till sommaren så kommer den också att tillbringas på sjön, försäkrar han. Antingen i min hundra år gamla privata bogserbåt Birka, eller i den betydligt snabbare bärplansbåten. Jag bogserar vattenskidåkare också.