• – Vore det inte kul skulle jag inte hålla på, säger Jörgen Larsson, som drivs av vilja, nyfikenhet och entreprenörskap. Och så kaffe, förstås.
  • En väghyvel från Svedala, en gång inköpt av fadern Karl, har sedan länge passerat veteranstrecket. Enligt Jörgen Larssons efterforskningar är den tillverkad på 1950-talet. Den alltigenom mekaniska väghyveln har mestadels använts för husbehov, men ses här i drift på mindre jobb.
  • – En bra dag på jobbet är när allt funkar. Det ger tid att surra med folk och se till att alla grejer är i ordning, säger Jörgen Larsson, som är företagets VD, ägare och mångsysslare, tillika extrachaufför.
  • Här är merparten av chaufförer och bilar samlade. Det mesta av verksamheten utgår från Upplands Väsby.
  • Kristina Blomgren och Jörgen Larsson växlar några ord innan bilen lämnar betongstationen.
  • Åkerman EC300 och Scania 143 vid vägbygge utmed E12 år 2008.
  • Assistans vid husbygge i Joesjö.
  • Hjulgrävaren Volvo EW180B kom in i företaget 2008 och byttes senare mot bandaren Volvo EC210CL.
  • Mästerlig motivlack på Volvo EC210CL, utförd av Robert Forsgren, Baggböle.
  • Vägbyggnation vid stugområdet i Joesjö med Volvo EC210CL och Bell D25D.
  • Husgrundsarbete i Hemavan, här med Åkerman H7MC.
  • Jörgen Larsson och Tommy Jalvemo framför en av betongbilarna.
  • Jörgen Larssons första lastbil var en Scania 143.

Från Stormyrliden till Stockholm - en osannolik resa

Jörgen brinner för sin betong

Drog söderut och satte snurr på storstan

Att Stormyrlidens Åkeri numera har utdelningsadress i Stor-Stockholm är resultatet av en osannolik kedja av händelser och omständigheter. Eller kanske snarare en serie tillvaratagna erfarenheter och möjligheter. Men flytten på 90 mil är bara en krusning på ytan jämfört med den resa som åkeriägaren och maskinentreprenören Jörgen Larsson varit med om. Våren 2013 hade han inte varit i närheten av en betongbil. Nu är han på väg mot en flotta på tretton stycken. – Jo, det blev så, konstaterar Jörgen, som tog över tre bilar plus chaufförer när en åkare skulle avveckla.

Jörgen Larsson, 37 år, har alltid varit intresserad av maskiner och entreprenörskap. Han blev egen företagare vid 25 års ålder. Med flytten söderut har han lämnat de säsongsknutna jobben och korta säsongerna bakom sig. Och så har han fått en tillvaro där merparten av arbetet utförs under dagtid.

Efter många år med snöjour värdesätter Jörgen Larsson att få sova ostört om nätterna.

– Har man jour ligger man på ohåga, rädd att försova sig. Det sliter. En vår valde jag därför att säga upp alla snöröjningskontrakt efter åtskilliga år i snösvängen.

Nya möjligheter

De numera kortare dagarna innebär däremot inte att tankearbetet går ner i varv när arbetsdagen är slut, för i Jörgens huvud surrar det närmast konstant kring nya möjligheter.

Tillståndet av ständig affärsutveckling förefaller vara en del av personligheten. Han har en förmåga att snappa upp jobben, plus att folk gärna vänder sig till honom när de behöver hjälp.

Att han slagit sig fram utan kapital har inte hindrat honom från att hitta viktiga vägar framåt. Tvärtom.

– Man hinner inte bygga upp så mycket kapital om verksamheten är i ständig utveckling. För min del har företagandet egentligen aldrig stått stilla. Jag ser mig inte som otålig, men jag vill komma framåt och få saker att funka.

– Jag har superduktiga medarbetare, jobb som rullar över hela året och jag är ansluten till en seriös lastbilscentral, framhåller Jörgen, uppenbart nöjd med de senaste årens utveckling.

Den där förmågan att se möjligheter resulterade förresten i att Jörgen sommaren 2011 köpte en detaljplan för ett stugområde med 32 tomter i sin hemtrakt. Jörgen svarar själv för vatten och avlopp fram till tomtgränserna och hjälper gärna till med mer än så. För detta har han kvar en mindre maskinpark.

Värdefull kontakt

Men hur kom det sig då att Jörgen hamnade i Stockholm?

Den korta redogörelsen är att Jörgen Larsson, efter en värdefull kontakt med en stugägare i Hemavan, blev erbjuden jobb i en vindkraftspark – först med dumper och därefter även med grävmaskin.

Längre fram tillfrågades Jörgen om han hade möjligheter att köra betong till vindkraftsparken. I jakten på betongbil begav han sig till Stockholm. Där kom han i kontakt med en åkare som helst ville hitta en person som kunde ta över bilar med chaufförer.

– Helgen då jag fick erbjudandet gick det åt mycket tid till att tänka, medger Jörgen, som tackade ja och valde att vara kvar med alla betongbilar i Stockholm.

Tillfälligheter

Jörgen är enormt tacksam för den lika trevliga som seriösa kontakt han fick med stugägaren. Det lilla snöröjningsuppdraget skulle visa sig få stor påverkan på den fortsatta utvecklingen av Jörgen Larssons företagande. Fast serien av tillfälligheter började tidigare än så:

– Hade jag inte köpt en nyare grävmaskin hade jag inte kommit i kontakt med den som hade en hjullastare till salu. I så fall hade jag inte börjat köra snö i Hemavan och då hade jag aldrig kunnat knyta kontakten som tog mig till vindkraftsparken och Stockholm, säger Jörgen och poängterar vikten av att hitta rätt människor.

Spakade traktorgrävare

Stormyrliden är en gård som ligger i närheten av Tärnaby i Lappland. Pappan hade en gammal traktorgrävare som även Jörgen spakade. Jörgen tog grävmaskinskort och lastbilskort under sina år på gymnasiet. Under tiden som anställd har han främst kört hjullastare, men även timmerbil.

Som 25-åring knep han chansen att bli sin egen när en grus- och plogbil blev till salu.

– Det var en Scania 143 – en fantastisk bil, som jag hade kvar så länge jag fortsatte med plogningen.

Snabb expansion

Snart investerade Jörgen i ytterligare en bil, därefter kom en hjulgrävaren in i företaget. Som mest var Jörgens entreprenadföretag uppe i nio enheter, fördelat på lastbilar, bandgrävare, hjulgrävare, hjullastare och dumper. Företaget sysselsatte då fyra personer utöver Jörgen.

– Det visade sig att körningarna på vägbyggen inte blev alls så omfattande. Detta, tillsammans med stillestånd mellan säsongerna, ledde fram till beslutet att jag skulle klara mig på egen hand. Så jag behöll maskiner och bilar, men körde mestadels själv.

Jörgen trivdes utmärkt med uppdragen i vindkraftsparken, men att banta verksamheten till en anställd stämde inte riktigt överens med hans sinnelag och intentioner. Det var utifrån detta han nappade på möjligheten att utöka med en betongbil.

– Avsikten var inte att hamna i Stockholm med ett komplett betongbilsåkeri, men det blev ju så.

Ohållbart att pendla

Under ett par år blev det ett idogt pendlande mellan Stormyrliden, Örnsköldsvik och Stockholm. Det blev sisådär 9 000 mil i personbil per år, plus maskintid och service.

– Så gick det förstås inte att hålla på. Hösten 2015 bestämde jag mig för att flytta ner till Stockholm. Jag tog beslutet en tisdag, redan på söndagen hade jag flyttat ner.

– I mil räknat är det betydligt närmare till Stormyrliden från Örnsköldsvik än från Stockholm, men med flyget till Hemavan blir restiden minimal.

Fortsatt utökning

Ett par år efter övertagandet hade Jörgen Larsson dubblerat antalet betongbilar. Nu pågår en utökning med ytterligare sju bilar, så att det totala antalet blir tretton.

– Det blir en för dålig ekvation att ha fyra till sex bilar. I valet mellan att antingen utöka eller krympa verksamheten så valde jag det förstnämnda, främst för att jag har så bra chaufförer. Och så tycker jag det är kul att utveckla verksamheten och hitta optimala koncept. Det arbetet tar liksom aldrig slut.

Jörgen strävar efter att företaget ska ge vinst som räcker till för att utveckla verksamheten och skapa viss buffert.

– För mig är det viktigt att vi alla är glada – både mina medarbetare och jag. Det är viktigare än högsta möjliga vinst.

Konceptbilar

Betongbilarna utgörs av både Volvo och Scania. De senaste utökningen utgörs av Volvo konceptbilar. Gemensam nämnare är att bilarna har växellådor från Allison.

– Med Allison-lådor blir bilarna dyrare i inköp, men den merbetalningen är enkel att räkna hem. De tål stryk och går aldrig sönder – de är närmast odödliga.

Jörgen Larsson är glad över att ha en mix av både killar och tjejer i företaget. Bland chaufförerna är det till och med en mindre majoritet av tjejer. Han konstaterar att jobbet som betongbilschaufför passar utmärkt för tjejer.

– Det funkar inte att ha en macho-attityd. Det blir färre skador och det sliter mindre på bilar och utrustning att köra mjukt.

I möjligaste mån skruvar Jörgen själv med bilarna.

– Fast om det är tidspress, tar för lång tid eller om jag inte har rätt grejer får verkstäderna ta över.

Hur ser företaget ut om fem år?

– Ja, det kan man undra. Jag vet faktiskt inte, det blir ju som det blir. Förhoppningsvis har vi snart ha egna lokaler för verkstad och kontor.

– Jag trivs ruggigt bra med hur det funkar idag. Vi har hittat ett bra koncept och det jobbar vi vidare på, sammanfattar Jörgen Larsson.