• En sak har hon lärt sig: Bilen kommer hon aldrig att lämna olåst även om hon går en kort sträcka. Andra på firman har infört den rutinen nu.
  • Amanda Bellini lämnade tidningsbuntar till olika hotell när en man kapade hennes bil och drog iväg i hög fart.
  • Så här satt Amanda Bellini under vansinnesfärden mellan Göteborg och Malmö. Med vänster ben tryckte hon upp passagerardörren som hon fått upp med ena handen. Dörren till lastutrymmet höll hon upp med högerfoten. Foto: Clas-Göran Sandblom

Första dagen på jobbet - en mardröm

Transportbilen blev kapad och Amanda hoppade av i farten

Amanda Bellinis kommer aldrig att glömma första dagen på jobbet. Den blev dramatisk. Hennes transportbil kapades. Hon satt med öppen lastlucka och ett kraftigt vinddrag i 30 mil medan den psyksjuke föraren gasade på i hög fart. – Jag var som paralyserad, säger 19-åringen.

Hennes körkort var färskt, det fick hon i slutet av februari.

– Jag hade hjälpt min mamma att distribuera tidningar för NTD Transport och det blev naturligt att börja där.

Detta var hennes första runda på egen hand i Göteborg. Passet började vid midnatt. Amanda körde, ensam, ut tidningsbuntar till olika hotell i centrum. På småtimmarna stannade hon vid Radison Blue nära Centralstationen.

– Jag mötte en man och reagerade på att han var ute vid den här tiden. När jag levererat till hotellet hörde jag att bildörren öppnades och såg att mannen jag sett tidigare hade hoppat in i förarhytten, berättar hon.

Reflexmässigt kastade sig Amanda in i sidodörren till bilen – en Mercedes Citan Fighter.

– Varför jag gjorde så vet jag inte. Han gav sig iväg i full rulle. Redan i början gjorde han en kraftig inbromsning.

Tryckte sig fast

Amanda satte sig vid den öppna sidodörren för att kunna hålla i sig bättre.

– På väg ut mot motorvägen i Gårda, i en skarp högerkurva, lyckades jag få upp passagerardörren genom att sträcka mig på utsidan och trycka upp handtaget.

Den skräckfyllda färden gick vidare söderut.

– Med vänsterfoten tryckte jag upp passagerarfoten och höll samtidigt sidodörren till lastutrymmet öppet. Han väjde kraftigt flera gånger. Vinddraget tryckte på och jag fick kämpa för att hålla mig kvar, samtidigt som han ryckte i ratten, vänster-höger-vänster, flera gånger.

Ovanlig syn

Den här tiden på dygnet var trafiken gles men Amandas tanke med sitt agerande var att uppmärksamma andra bilister, som passerades.

– Jag sträckte ut en hand och vinkande. Det måste sett underligt ut och jag tänkte att han snart skulle bli stoppad, säger hon.

Det gick nämligen i rasande fart, 160 – 180 kilometer i timmen, enligt vad polisen sa efteråt.

Polisen fick samtal om den underliga färden.

– Jag blev på något sätt avskärmad från det som hände och blev aldrig rädd, men ville förstås att han skulle stanna så att jag kom av. Jag var väl så rädd att jag blev paralyserad, befann mig i chock.

Efter drygt två timmar, i Malmö, saktade den desperate föraren farten.

– Då hoppade jag ut i farten, nånstans mellan 50 och 70 km/tim. Då trodde jag att ingen ringt polisen, att någon inte letade efter mig.

Bröt fot

Kontakten mot asfalten blev kraftig. Amanda blev illa tilltygad i ansiktet, skadade vänster armbåge, höften, vänster knä och bröt vänster fot.

– Mina ben var bortdomnade. Polisen stannade föraren, och letade upp mig. Då släppte det mesta av chocken. Jag kände mig lättad, trygg och började gråta.

Vad Amanda inte visste under den hemska resan var att hennes mamma Claudia hade kunnat höra henne via telefonen, som låg på en hylla.

– Hon hörde mig bra, redan från när jag kastade mig in i bilen. Det dunsade till, hon trodde jag blivit påkörd och hörde sedan hur jag skrek och ville ha hjälp.

Aldrig mer olåst

Amanda blev sjukskriven. Hon känner att hon blivit lätt nojjig men har blivit en erfarenhet rikare:

– Även om man lämnar bilen en kort sträcka så ska jag slå av motorn och låsa bilen. Mina kollegor har också gjort den lärdomen nu.

Hon kan bara gissa varför den psyksjuke mannen kapade bilen.

– Mersan var i väldigt fint skick och han fick väl ett infall i sitt påverkade tillstånd.