• En stor del av gråbergsmassorna används till att bygga nya ramper och vägar i gruvan.
  • Den största malmfraktionen börjar sin bana i krossverket mot att bli grus i förkrossen.
  • Erland Norberg har hand om inbärningen av malm vid krossen med den stora Cat 980-traktorn.
  • Det stora dammsystemet renar avfallssanden genom geodukar i flera steg.
  • NCC:s produktionsrigg borrar inför sprängning av en ytbergssalva.
  • Den hundra ton tunga Cat 777:an kör skyttetrafike mellan lastning och lossning.
  • De stora gruvmaskinerna ser ut som myror i botten av dagbrottet.
  • En grävare - Cat 390 - har dagen räddad med att fylla B-malm på de två Cat 777:or som turas om att köra till krossområdet.
  • Högen av malm växer sig fort stor och det är viktigt att krossen håller igång dygnet runt.
  • Snett ovanför ena infarten till gruvan är området bergrensat och förberett för en ytbergssalva under veckan.
  • Reservförrådet med förkrossad malm är Björkdalsgruvans räddningsplanka om krossverket går tomt.
  • Traktorn kommer upp från gruvan under Norra Hängväggen och lastbilen från Renfors Åkeri är på väg ner. Närmast i bild syns den nya rampen och till vänster ligger Östra området.
  • Ola Granlund trivs bakom ratten på sin bergtruck och är noga med att ta av sig skorna i hytten.
  • Under den Norra Hängväggen ligger underjordsgruvan. Sedan guld hittades här första gången 2006 har man kommit ner på 325 meters djup.
  • En egen maskinverkstad är ett måste. Här huserar Björkdalsgruvans egna fordon och de från Bennys Gräv.
  • Arne Degerfeldt började sin karriär som truckförare, och numera är han produktionschef i dagbrottet på Björkdalsgruvan.

Flitiga maskinmyror är guld värda

Utvinning sker på nio olika nivåer

Arbetet i gruvan sliter på maskiner

Den stora bergtrucken ser ut som en myra på botten av dagbrottet i Björkdalsgruvan. I kurvan möter den lastbilen från gruvan - alla ständigt på väg till lastning med dammet virvlande. Radion i Arne Degerfeldts innerficka skräller till. - Vi är en tight organisation och jag är som en allt i allo, säger produktionschefen och skrattar uppgivet när nån efterlyser honom som parkeringsdesigner.

Björkdalsgruvan är Sveriges enda guldgruva och har funnits sedan 1988. Terra Mining AB startade produktionen och Arne Degerfeldt började sin gruvkarriär under deras drift som truckförare, därefter ansvarig chef för krossverket. Han kan dagbrottet som sin egen ficka.

- Det här var tidigare ett kalkbrott och det kan man se genom den tjocka vita kalkskivan som syns vågrätt längs bergväggen, säger han och pekar.

I dag ägs gruvan av kanadesiska Mandalay Resources och sedan 2006 bryts guldet även under jord. Man började provbryta under Norra hängväggen och sedan dess utvinns guld på nio olika nivåer, som mest på 325 meters djup, och med massor av tvärgående orter. Arne påpekar att han är produktionschef ovan jord och inte har så mycket med underjordsverksamheten att göra. Sen pekar han igen, nu på de korta vertikala strecken på bergväggen.

- Det där är kvartsgångar och dom strävar vi efter att följa, såväl inne i berget som i dagbrottet, berättar Arne.

Vi åker ner mot botten av Västra området för att prata med maskinförarna som lastar B-malm längs bergväggen som reser sig högt över de stora maskinerna. En Cat 390 fyller flaken på två hundratons Cat 777:or som turas om att köra iväg malmen till krossområdet. En styrs av Ola Granlund.

- Jag kom hit för fem år sen från en närliggande träindustri och behövde bara B-kort. Nu trivs jag bra, det är varmt och mysigt i hytten och det enda man behöver veta är var oljepåfyllningen sitter samt hålla reda på dom fyra hörnen, skrattar han innan grävmaskinisten signalerar att det är dags att köra iväg och lossa.

Jobbar på tre fronter

Det är dammigt, bullrigt och arbetsfordonen är på väg kors och tvärs på alla vägarna runt dagbrottet. På vägen upp till krossen möter Olas truck en av de gröna lastbilarna från Renfors Åkeri som kommer upp från gruvan med ytterligare ett lass malm.

- Lastbilarna är ganska nya men slits fort av den här verksamheten. Just nu har vi exempelvis två grävare på verkstan. Vi vill ju verkligen inte ha hydralolja i processen så därför använder vi rak motorolja och försöker minimera allt oljeläckage, berättar Arne innan vi kör tvärs över bygget av rampen som ska bli den nya nerfarten i gruvan. Vi är på väg till Östra området och åker efter Kvartsvägen för att kolla laddningen inför veckans sprängning. Företaget EPC sköter sprängningarna, vilka görs enligt fasta skjuttider cirka en gång i veckan. För att vara så effektiva som möjligt jobbar entreprenörsteamen på flera ställen samtidigt i dagbrottet.

- Vi brukar se till att rulla runt på tre områden så att vi borrar på ett, laddar och skjuter på ett annat och lastar berg på ett tredje. När vi laddar för en salva kan det vara 300-700 hål och kanske 13-14 ton sprängmedel. Då skjuter vi lös allt mellan 20 och 80 000 ton berg, berättar han.

På en avsats står borriggen och en laddbil. Gubbarna jobbar med att fylla syltrören med sovring - proppgrus - över det flytande emulsionssprängmedlet. NCC basar över produktionsborrningen.

- Man borrar i rutmönster, förbestämda av geologer och inlagt digitalt så att vi ska kunna hitta odetonerat sprängmedel exakt om det mot förmodan skulle blir nåt fel.

Produktionen använder två olika borrmetoder för att undersöka berget i Björkdalsgruvan; RC-borrning som utför haltbestämning i dagbrottet, medan diamantborrning används för större djup.

Reservmalm för driftstopp

Arne basar egentligen över åtta personer i en servicegrupp, men han styr även upp alla entreprenörerna. Samtidigt har han tät kontakt med geologerna som söker upp guldet, gruvingenjörerna som planerar och mätarna som sätter ut markeringar för NCC att borra efter.

- Grävmaskinisten har alltid koll på malmzonen och vet exakt var han ska ta. Och skulle kvartsgången dö bort och han känner sig osäker, tillkallar han geologen för en professionell bedömning.

Vi möter Erland Norberg som har hand om inbärningen av malm vid krossen med den stora Cat 980-traktorn. Det finns flera fack att tippa olika malmtyper i och när Arne ser att bergtruckarna inte har tippat riktigt rakt bakåt, kastar han sig på kommunikationsradion och ber Erland rätta till misstagen. Krossverket består egentligen av flera krossar som tar ner fraktionerna för varje steg tills det är under åtta millimeter och hamnar i en silo. Verket maler på hela natten trots att personalen jobbar tvåskift med start sex på morgonen till siste man går hem klockan halv två på natten. Det finns nämligen ett reservförråd med förkrossad malm som går in nattetid, samt om krossverket går tomt.

- Det är vår räddningsplanka för att slippa driftstopp, berättar Arne och pekar hur banden går genom de olika krossarna utanför anriktningsverket för att malmen ska malas allt finare. Och överallt i gruvområdet ligger högar med gråberg eller sand. Gruvan krossar gråbergsmassor för att få eget material till vägar och ramper. Under ett år kan man använda så mycket som tio miljoner ton gråberg.

Inga miljöfarliga utsläpp

Det återvinns en del silver i malmen som tas reda på som biprodukt. Men annars är Björkdalsgruvan en av få i Sverige som faktiskt är riktigt miljövänlig. Man släpper inte ut några farliga ämnen och Arne förklarar varför:

- Vi har inget arsenik eller andra metaller i våra utsläpp och får ingen komplex mineralsand i slutet av processen. Sanden är så ren att tillsynsmyndigheten sagt okej till att sälja den, om än mot deponiavgift. Det känns trevligt att vi har så en så miljövänlig process, ler Arne glatt.

Efter vägsträckan högt uppe runt om hela dagbrottet slås man av hur stort det är samt hur arbetsfordonen ser ut som små vilsna arbetsmyror. Utsikten bländar över en närliggande sjö som Arne försäkrar mår fint. Här uppe gjordes tidigare provtagningar men man bestämde sig för att gå vidare med brytning på andra ställen. Arne är inte så säker på att det var rätt beslut.

- Jag tror verkligen att det finns nåt här. Det är liksom en känsla man får när man har hållit på med det här i så många år.

Vi passerar en borrigg på en höjd och Arne muttrar, mest för sig själv, att den troligen haft lite problem med oljeläckage. Sen byter han ämne och vill prata om den goda stämningen som finns bland personalen.

- Det är en härlig anda och bra folk. När jag själv blev headhuntad tillbaka efter konkursen så återvände jag med glädje och fick med mej tre till gamla arbetskamrater. Jag trivs verkligen här, säger han.

Vägen slingrar sig runt det öppna dagbrottet och plötsligt öppnar sig landskapet för en helt annan vy - dammsystemet som renar processlaggen. Här spolas avfallssanden ut och filtreras genom geodukar i flera steg innan vattnet rinner ut i Kågeälven.

- Vi återvinner vattnet till anrikningsprocessen och råvattnet kommer från Kågeälven. Vi har 30 miljoner ton på sandmagasinet och totalt får vi ut 160 ton avfallssand per timme.

Modell större vaskpanna

Det finns långtgångna planer på att öka genomsättningen i anrikningsverket men det innebär också att det kommer ut mer slagg till dammen.

- Vi måste ansöka om tillstånd för att få ett större bearbetningsområde men också för att öka genomsättningen. Vi ser en bra livslängd för gruvan, menar Arne.

Han berättar att Björkdalsgruvan också har gått i konkurs, det var 1999 när guldpriset dalade kraftigt. Men verksamhetet drogs igång igen av Williams Resources och 2001 återvände Arne själv till dagbrottet efter en tid på annan anställning.

- Jag har hunnit ha en hjärtinfarkt på det här stället också, det gäller att inte jobba för tre eller ha sånt ansvar att telefonen ska ringa dygnet runt, konstaterar han torrt.

Efter flera ytterligare ägare köptes gruvan 2014 upp av Mandalay Resouces, ett kanadensiskt företag som främst bedriver guld, antimon- och silverutvinning i Australien och Chile. Här i Björkdalsgruvan utvinns totalt cirka 1 500 kilo guld per år. Det kan låta lite men Sverige står för 5-7 ton av världsproduktionen.

Innan besöket avrundas bjuds jag in i det allra heligaste - anrikningsverket. Hit kommer malmen tillsammans med vatten och mals ner till under en millimeter av stång och kulkvarnar. Det är bullrigt och skakar i golven när kvarnarna går, och efter att ha sköljts genom spiraler så hamnar vatten och flagor på stora skakbord. Man kan säga vaskpannor modell större. Där separeras guldet tack vare dess höga densitet från övrigt material, och så småningom levereras guldet till olika smältverk runt om i Europa.

- Och nä, du får inte ta bilder här inne, skrattar Arne när han ser hur jag fingrar på kameran.

Men jag kan ändå intyga att allt som glimmar inne på Björkdalsgruvan - är guld.