• Toyota Proace i testad version kostar 253 500 kronor plus moms. 161 hästkrafter, tvåliters motor och sexväxlad automat. Det är en lång version men i standardhöjd. Den lastar 1 090 kilo och för övrigt fotad i ett färggrannt Roslagen om hösten. Foto: Alf Wesik
  • Toyota Proace lång version med bakdörrar utan glas. Däremot är det glas och genomsikt i komfortväggen, vilket är lite ologiskt. Men det finns alla möjligheter att kryssa rätt nästa gång - extrapriset för glas i bakdörrarna är 2000 kronor och får anses vara väl spenderade slantar. Däremot skulle vi gärna önska att dörrarna kunde öppna längre än 180 grader.
  • Skjutdörrar på båda sidor kan vara mycket praktiskt i många situationer och ger en bra åtkomplighet.
  • Ganska enkel i uppbyggnaden av interiören, men ändå fullt funktionell och lätt att begripa. Instrumenten kunde ha varit lite större. Styrning av ljudet i reglage under ratten.

Ett ess ersätts av ett annat ess - Proace

Toyota har ett franskt kort i rockärmen Starten på ett långtgående samarbete mellan flera tillverkare

Konkurrenter eller kollegor, eller både ock? På vissa sätt är det synd när det ingås allt fler oheliga allianser inom bilbranschen. De individuella lösningarna blir färre och märkestrogenheten minskar. Å andra sidan kanske det är ett nödvändigt ont. En möjlighet till överlevnad när det krävs ett allt snabbare utvecklingsarbete och när de tekniska kraven blir allt mer omfattande.

Vi kollar in ett nytt exempel, Toyota Proace, som egentligen är något annat, som egentligen är en Peugeot Expert, som egentligen är en Citroen Jumpy, som i sin tur egentligen är en Fiat Scudo.

Trots detta ska samtliga dessa så förvillande lika bilar behandlas individuellt i en bedömning. Helt enkelt eftersom bilägandet består av så mycket mer än själva hårdvaran. Dels är ofta de olika bilarna olika utrustade som standard och vad gäller extratillbehör, dels skiljer prissättningar, service och garantiåtaganden, försäljningsorganisation och verkstad med service. Därför är valet av logotype viktigare än man i förstone kan tro, när mycket under skalet är exakt detsamma.

Tidslucka

I Toyotas fall finns ett samarbete sedan lång tid tillbaka med franska intressen i PSA som i sin tur bildades genom att Peugeot köpte upp Citroën för 40-talet år sedan. Genom att Chryslers europeiska del köptes in i slutet av 1970-talet växte samarbetet. Som sedan dess även inkluderar Fiatkoncernen genom ett samriskföretag. Detta gör att stora bilnationer som Frankrike, Japan, USA och Italien har intressen i olika omfattning i det hela.

Men låt oss släppa den lite mer administrativa delen och istället titta på Toyota Proace, som ju är en transportbil i mellanstorlek. Samarbetet gjorde att Toyota inte fick en alldeles för stor tidslucka när Toyota Hiace diskvalificerades i samband med att Euro 5-fristen gick ut vid ingången till 2012.

Totalekonomi

Samarbetet mellan PSA, Fiat och Toyota omfattar två delar. Först och främst den snabba lösningen på Toyotas Euro 5-problem, dels ett mer långsiktigt arbete där det japanska företaget har helt andra möjligheter att väva in sina synpunkter och kunskaper, i ett transportbilsprogram som ska sträcka sig förbi 2020.

Toyota Proace har funnits på den svenska marknaden sedan i våras och den skiljer sig från sina ovan nämnda syskon genom att Toyota erbjuder den inte bara i två olika längder, utan även två olika höjder. Det medför att skåpvolymen sträcker sig från 5,0 kubik och upp till 7,0 kubik.

Det var många, främst hantverkare, som suckade länge när Toyota var tvungna att plocka bort Hiace från säljlokalerna. Därför har Toyota en stor chans att få nya Proace att bli populär, och den tål en jämförelse när det gäller totalekonomi, det vill säga inköpspris, driftkostnader och andrahandsvärde.

Mer robust

När det gäller hållbarhet, service och så vidare, bör det inte vara något större problem eftersom modellen egentligen är snart sex år gammal, fast i PSA-kläder.

Det är en mycket trevlig bekantskap. Det omedelbara intrycket är dock att det rör sig om en något äldre konstruktion än de allra senaste, eftersom den är lite mer transportbilslik inne i kupén. Fast då kan ju någon med rätta protestera och påtala att det faktiskt är en transportbil och att det är helt riktigt att det också liknar en sådan.

Ja, en lite enklare inredning gör den ju också mer robust och det finns många som uppskattar en enklare utrustningsnivå. Och bilen i övrigt, när det gäller driftsekonomi, körbarhet, och användarvänlighet håller allra högsta klass.

Bra räckvidd

Det finns alla möjligheter för olika typer av hantverkare, småföretagare och serviceföretag att hitta sin egen lösning, vad gäller längd, höjd, plåt- eller glaspartier, skjutdörrar och så vidare. Bilen lastar som max 1 090 kilo och det finns tre olika dieselmotorer att välja mellan. Det är 1,6 litersmotorn på 89 hästar, det är tvålitersmotorn på 126 hästar och slutligen en tvålitersmotor på hela 161 hästar. De två förstnämnda kombineras med manuella växellådor och den starkaste kan erhålals med såväl manuell som automat.

Standardutrustningen är lika omfattande som skön, det ingår nämligen webastovärmare som standard, plus elhissar, centtrallås, radio, justerbar ratt, ABS-b romsar, antisladdsystem och bromskrafthjälp.

Bilen har en 80-liters tank och med en bränsleförbrukning på 0,53 liter per mil blir räckvidden riktigt bra, eller hela 150 mil. Hjulbasen är 3000 mm respektive 3122 mm för de olika längderna. Höjden är 1942 mm eller 2 276 mm för den högre versionen.

Bra respons

Instrumenteringen är bra men mätarna kan uppfattas vara lite i minsta laget. Det finns mängder av avställningsytor och fack i kupen även om vi gärna hade sett en mer ändamålsenlig plats för surfplatta och eller kollegieblock. Vi saknar också hållare för kaffemuggen, latte med kanelsmak, men uppskattar stuvutrymmet i taket. Likaså uppskattar vi att handsfacket är låsbart på gammalt hederligt vis, vilket är användbart i dessa tider när man har dyr elektronik i allt större omfattning med sig.

Förarstolen går bra att justera i de flesta ledder och ratten kan upplevas som lite för stor. Å andra sidan är bilen enkel att köra och styrresponsen är bra ute på landsvägen, liksom servoassistansen perfekt i stadstrafik.

Bilen kan beställas med antingen separata framstolar eller ett säte före tre passagerare. Det senare kan vara bra i vissa lägen, men mittenpassageraren får finna sig i att ha växelspaken mellan benen, alternativt irriterande skavande vänsterknät.

Åkeri & Transport har provkört en Toyota Proace med tvålitersmotor på 161 hästar. Den kostar från 253 000 kronor exklusive moms som på bilderna, alltså lång version men standardhöjd. Den är förhållandevis rå i lastutrymmet och avsett för en påbyggnad, eller inredning av lämpligt slag. Bilen är mycket trevlig att köra, den har en finfin segdragning med sin starka motor och växlar inte alltför överdrivet ofta utan matar på bra.