• Tomas Skalberg, Vålsjö.
  • Man hann knappt avsluta stormkörningen efter Dagmar förrän det var dags igen... Foto: Privat
  • Tomas trivs bäst med att köra slutavverkning, nu kör han en John Deere1270 eco 3 med ett 480 aggregat. Foto: Privat
  • Tomas Skalberg trivs bäst i skogen; både på jobbet och fritiden. Foto: Privat
  • Att jobba ensam utan en massa folk omkring sig ser Tomas bara som en fördel... Foto: Privat
  • Självklart måste stövarn få vara med på bild i tidningen!
  • Att tävla med gamla skotrar är ett annat brinnande intresse. Foto: Privat
  • Här rycker Tomas igång en av sina stora passioner i livet.
  • Äldst i samlingen; en Ockelbo från 1964.

Erbjöds jobb redan vid praktiken

Tomas trivs bland skotare - och skotrar

Började jobba i skogen direkt efter skolan

Ung och ändå erfaren! Tomas Skalberg är en av få unga som fått fast jobb direkt efter studenten på natubruksgymnasiet. Han började som maskinförare på en gallringsskördare och kör idag slutavverkning, när skogen väl behagar stå....

Att få jobb som maskinförare när man är ung och nyss tagit studenten från natur- eller skogsbruksskolor är inte helt lätt. Skogsentreprenadbranschen är tuff med extremt små mariginaler och maskinerna måste gå optimalt och helst lite till för att entreprenören ska gå runt och detta gör att många drar sig för att ge de unga chansen, det tar helt enkelt för lång tid innan de kommer upp i de erfarna förarnas kapacitet och den tiden kan vara en allt för stor förlust att bära.

Lyckosam praktik

Men en som visade framfötterna och som hade god förmåga och hög kapacitet redan på praktiken under gymnasiet är Tomas Skalberg. Han är född och uppväxt på ett hönseri med äggproduktion men ville bli snickare. Slumpen gjorde att han sökte Naturbruksgymnasiet.

- En kompis pappa jobbade på skolan och jag hade praktik där och tyckte det verkade intressant så jag sökte. Det stod mellan naturbruk, industri- eller fordonsprogrammet och naturbruk var förstahandsvalet och det blev det, säger Tomas som idag är 26 år.

Sista terminen hade eleverna praktik ute hos entreprenörer. Tomas körde skotare och entreprenören kom sen fram och sade att Tomas var mer än välkommen att söka jobb efter studenten. Sagt och gjort. Tomas tog studenten, åkte på en utlandsresa med polare samma helg och två veckor senare kom de hem och direkt på måndagen efter började han jobba! Men ödmjuk som han är vill han inte framhäva sig.

- Det var kanske lite bättre ekonomi i branschen då så de hade möjlighet att anställa unga också, säger Tomas.

Nya utmaningar

Tomas Skalberg tog över föräldrahemmet, skogen och hönseriet 2008. Han hyr ut större delar av gården och verksamheten, höns har han fått nog av genom åren och ägnar hellre tid som anställd i skogen än med äggproduktion.

- Jag är glad att verksamheten fortsätter men jag är nöjd med att vara hyresvärd.

Efter ett tag på sitt första jobb sökte Tomas nya utmaningar. Han körde gallringsskördare men tyckte att det blev för påfrestande att ständigt fatta nya beslut om vilka träd som skulle bort, att akta de träd som skulle stå kvar och planera körningen från stund till stund. Han ville prova köra slutavverkning men just då fanns ingen tjänst ledig inom företaget så Tomas letade nya vägar. Han fick jobb åt en annan entreprenör men sen kom lågkonjunkturen 2009 och Tomas var sist in och därmed även först ut.

- Jag blev arbetslös men ville inte bara gå hemma så jag hjälpte en mekaniker i byn med lite svetsjobb och jorbruk.

Kör slutavverkning

En dag var de hemma hos en man och skruvade på hans jordbrukare och intill stod även skogsmaskiner. Tomas blev erbjuden jobb och körde skotare på F-skatt i några månader men en dag ringde gamla chefen och nu hade de en tjänst över i en slutavverkningsskördare!

- Det känns tryggare att vara anställd så jag tackade ja och sen dess kör jag slutavverkning och trivs utmärkt. Just nu är det mycket stormvirke tyvärr, vi hann bara köra stå-skog i ett halvår efter all stormkörning som blev efter Dagmar men sen kom nästa storm och nu är vi tillbaka på stormskadad skog. Det ger ju jobb för entreprenörerna men jag lider med skogsägarna, säger Tomas.

Han har i snitt 5-6 mil till jobbet varje dag men det är inget som bekommer honom. Inte heller att jobba ensam, tvärtom.

- Det är rätt skönt att vara själv, då blir det inget tjafs säger Tomas och skrattar.

Skotare och skotrar

Men inte nog med att han tillbringar 40 timmar i veckan i skogen, på helgerna tar han stövaren och bössan och ger sig ut i just det - skogen. Jakt har med åren blivit en stor passion för Tomas och vi undrar lite vad det är som gör att han ständigt lockas till skog och mark.

- Jag finner en slags ro där som jag inte hittar någon annanstans. Man är väl kanske lite dum i huvve som först är hela veckorna i skogen och sen bara tar nästa väska och åker ut i skogen igen, men jag trivs bäst där. Jag är glad att jag har en sådan förstående sambo och nu har vi ju faktiskt fått ett till ”intresse” i livet och det är vår nyfödde son Vide. Det var en fantastisk upplevelse att bli pappa.

Barn, skog, jakt, angling och friluftsliv förgyller Tomas Skalbergs liv. Men även gamla skotrar har en alldeles egen speciell plats i hans hjärta. Under tiden han hjälpte mekanikern hittade han en gammal Ockelbo 300 K från 1978 som bara stod. Han som hade verkstaden utmanade Tomas och hans bästa kompis Martin att om de kunde starta skotern så skulle de få den till skänks. Tomas och Martin tog honom på orden och gjorde allt för att få liv i den gamla härken. Och visst startade den!

- Vi fick den och jag köpte en till så vi åkte runt på en varsin gammal skoter och allt var frid och fröjd. Sen växte intresset i kompiskretsen och snart var vi 6-7 stycken som hade varsin gammal Ockelboskoter som vi körde runt med. Folk skänkte skotrar till höger och vänster där runt år 2008, då visste man inte vad de var värda. Idag får man betala upp emot 10 000 för en gammal Ockelbo från -70 talet. Tomas hade ett tag elva egna skotrar och ställde upp i tävlingar med dem och vann en hel del. En gammal loge hemma hos kompisen Martin användes som verkstad och ”Ockelboa” uppstod. Kompisgänget träffades och skruvade på sina skotrar och anordnade fester på logen. På vintrarna tog man ut sina klenoder och åkte flera mil runt om i bygden.

- Vi kunde vara åtta skotrar som gav oss iväg, men sen kom vi bara hem med fyra... driftsäkerheten är väl kanske inte så bra men det är en häftig känsla att få fart på en maskin som är närmare 50 år gammal och kunna åka runt på dem! säger Tomas.