• Som en snigel. -Jag har inte längre något eget eller fast boende, utan har allt jag äger i cykelväskorna, säger Lars-Erik Frödeberg. Foto: Olle Anderstam
  • Ett liv på vägen. -Efter 34 år som lastbilschaufför har jag bestämt mig för att ägna de närmaste tio åren till att cykla jorden runt, säger Lars-Erik Frödeberg.
  • IT-avdelningen. På styret har Lars-Erik, förutom kartan, GPS med trippmätare, termometer, höjdmätare och klocka.
  • Kraftverket. På den bakre pakethållaren sitter en solfångare som via ett motorcykelbatteri kan ladda mobiltelefon och dator.
  • Fri som en fågel. Lars-Erik Frödeberg är numera helt oorganiserad med ett undantag – han är en hängiven medlem i cykelfrämjandet.
  • Håller bäst. Lars-Erik Frödeberg har valt en vanlig standardcykel till sin 20.000-milatur, om än med förstärkta bromsar, växlar och däck.
  • De som möter Lars-Erik Frödeberg längs landsvägarna ser en äldre man med en rejäl packning på sin cykel, men få anar vart han är på väg...

Chaufförens nya liv

Jorden runt på tio år

För ett år sedan pensionerade sig Lars-Erik Frödeberg efter 34 år som lastbilschaufför, men nu är han tillbaka på vägen igen. Sommaren 2012 påbörjade han en cykeltur jorden runt som han räknar med att avsluta om tio år i Kirkenes, vid norsk-ryska gränsen, där äventyret började.

Det är inte många som ger sig ut på en resa av det slag som Lars-Erik befinner sig på. För de få som ändå gör det är kanske prestationen det viktigaste – att bevisa något för sig själv eller omgivningen. Så icke för Lars-Erik. Han har en avspänd hållning till sin resa, har en påfallande enkel utrustning och packning och har inte förberett sig mer än nödvändigt.

- Jag har visserligen cyklat runt Vättern, Mälaren, Vänern och Öland, men nu har jag bestämt mig för att cykla runt alla världsdelar, säger han.

En anledning är att han som yrkesförare älskar vägen.

- Skillnaden mot lastbilen är att här ser jag allt, känner alla dofter och träffar så mycket mer människor. Jag är intresserad av människor och folkslag och vill träffa dem i sin rätta miljö. Innan jag for tryckte jag upp 1000 visitkort men de är redan slut, ler Lars-Erik.

Ett annat viktigt syfte med resan är att samla in pengar till cancerforskningen.

- De som sätter in pengar på Cancerfondens konto och skriver in mitt namn i samband med donationen kommer att hamna på min blogg där de kan följa min resrutt, säger Lars-Erik.

Standardcykel

Sitt boende hemma i Bollebygd, mellan Göteborg och Borås, har han släppt så allt han äger och har finns nu nerpackat i cykelväskorna.

- Här finns både dator, mobiltelefon och radio, allt laddat av solfångaren på den bakre pakethållaren, säger han och syftar på det extrahjul han monterat efter bakhjulet som ett lättare och smidigare alternativ till släpkärra.

Solljuset driver också en GPS med vägmätare, termometern och höjdmätaren.

- I Sverige har jag cyklat som mest 734 höjdmeter på en dag och i Norge kom jag upp i nära 1300 meter, förklarar Lars-Erik.

Lars-Erik har valt en standardcykel av dammodell med stålram. De enda förändringar han har gjort är att han utrustat den med förstärkta bromsar, växlar och däck.

- Ramar i aluminium eller kolfiber är ju lättare, men de är svåra – för att inte säga omöjliga – att reparera om jag skulle råka ut för ett rambrott, resonerar han.

I övrigt består packningen av fyra, fem uppsättningar kläder, lite verktyg, tält, sovsäck och ett gasolkök. För Lars-Erik äter lagad mat nästan varje dag.

- Det har hänt att jag – till omgivningens häpnad – satt upp gasolköket i en busskur för att få tak över huvudet, säger Lars-Erik som förra sommaren hade regnkläderna av tre dagar under tre veckor.

- En natt i veckan försöker jag ta in på något vandrarhem för att kunna tvätta mig och mina kläder, och få sova i en bäddad säng, säger han och konstaterar att det finns gott om kryp och fästingar som tar sig ända in i sovsäcken.

Fem mil om dagen

Så här långt har Lars-Erik cyklat 580 mil, och han har räknat ut att det är ungefär 2,5 procent av de 20.000 mil han räknar med att avverka under de kommande tio åren.

- Blir jag sjuk, eller om vintern blir för hård, så ställer jag cykeln och åker till tjejen i Göteborg en stund innan jag återvänder och fortsätter där jag slutade, förklarar Lars-Erik, fast besluten att fullfölja sitt projekt.

Målet är att cykla i genomsnitt fem mil om dagen och det har han hållit. Nu tar inte Lars-Erik de genaste vägarna mellan A och B, utan följer kusterna längs de mindre landsvägarna. Ett annat mål han har är att, i möjligaste mån, ta sig fram landvägen och utan färjor mellan olika länder och världsdelar. I planerna ingår att ta bron över Bosporen, mellan Europa och Asien. Och samma möjlighet finns mellan Asien och Afrika över Suezkanalen.

- Det vore bra om det fanns en vinterväg över isen de nio milen över Berings sund mellan Sibirien och Alaska, anser han. Men då är det väl å andra sidan 50 grader kallt, så där kan det hända att jag fuskar och flyger över.

När Lars-Erik om tio år sluter cirkeln i Kirkenes, som 75-åring, lär han ha en historia att berätta. Men nu sjunker solen, skuggorna blir längre och resan måste fortsätta. Före kvällen gäller det att hitta en bra plats där han kan slå upp sitt tält.

- Jag har övernattat och vaknat på många underbart vackra ställen. Man får något tillbaka, säger han innan han trampar vidare.

Det ligger en hel del i Lars-Erik Frödebergs synsätt. Krokiga vägar är intressantare att åka på. Då befinner man sig hela tiden någonstans.