• ”De letade fel” är en vanlig formulering från lastbilschaufförer som åkt fast. Inte så konstigt att de haft den känslan eftersom det är trafikpolisens uppgift. Kjell Andersson låter ofta kritiken rinna av men måttet rågades när han läste om en ung chaufför som tyckte att trafikpolisen använt oschysta metoder när han stoppades.
  • Kjell Andersson berättar att trafikpolisen dagligen bombarderas med mejl från folk som är missnöjda och rädda att ge sig ut i trafiken.

Berättar hur myntet kan se ut på den andra sidan

Allt är inte guds ord när en bötfälld lastbilschaufför berättar hur illa behandlad han blivit av trafikpolisen. Kjell Andersson i Göteborg vet: – Ibland är kritiken befogad men under de 23 år som jag varit trafikpolis har jag hört många skrönor från chaufförer och åkare och deras möten med trafikpolisen. Sanningshalten kan många gånger ifrågasättas.

Måttet rågades när han läste om en ung chaufför, som trädde fram i Åkeri & Transport. På ett trovärdigt sätt påstod chauffören att polisen uppträtt bryskt, hotfullt och nedlåtande. En polischef bemötte i allmänna ordalag hans påståenden.

– Man blir luttrad och orkar bara inte lyssna till allt skitsnack. Det får rinna av, som vattnet på gåsen. Men här tyckte jag måttet var rågat. Han åkte fast två gånger på kort tid, säger Kjell Andersson.

Andersson körde mc vid första tillfället och såg ett tungt lastat ekipage i höjd med Stigs Center.

– Jag misstänkte överlast, gav signal och visade att han skulle följa efter mig. När jag närmade mig Tingstadstunneln såg jag i backspegeln att han saktade ner och nästan stannade.

Dubbelstopp

För att inte tappa visuell kontakt var Kjell Andersson tvungen att göra samma sak. Farten genom tunneln var mycket låg.

– Därefter gav jag tecken att vi skulle svänga upp höger men lastbilen körde rakt fram. Jag tvingades vända och köra ifatt. När jag stannat lastbilen sa jag åt chauffören att följa med för vägning.

Sanden var lastad på Lysegården i Kungälv. Vägningen visade att Kjell Anderssons iakttagelse var riktig – ekipaget var klart överlastat.

Förarkortet hade bara suttit i färdskrivaren i sex minuter innan stoppet. Innan dess hade lastbilen rullat med pappans kort.

– Det förklarade varför lastbilen nästan stannat innan tunneln. Något svar var hans pappas förarkort var fick vi inte.

Inga silkesvantar

Misstanke om brott gjorde att polisen höll förhör och vidtog nödvändiga åtgärder för utredning. En sådan åtgärd var att ringa till pappan och fråga om han visste var han hade sitt förarkort.

– Om pappa sedan inte mår bra av ett sådant samtal är det bara att beklaga men det borde ligga i hans eget intresse att få reda på att hans förarkort använts av annan.

Det visade sig att sonens körpass fler gånger avslutats efter förbrukade timmar. Därefter hade pappans kort använts i ytterligare några timmar.

– Någon förklaring gavs inte.

Analysen visade andra brott mot kör och vilotidsreglerna. Det mest frapperande: en dygnsvila på endast 4 timmar och 57 minuter.

Minnet svek den unge chauffören i rätten. Men han fälldes på samtliga 41 åtalspunkter: 10 000 kronor i böter.

Repris

Historien kunde ha varit slut efter tingsrättens dom. Men en kort tid senare stoppades samma förare igen.

Kjell Andersson:

– Han körde visserligen med eget förarkort men i övrigt bröt mot de bestämmelser han tidigare dömts för.

Han åtalades på nytt, nu för 16 olika brott, och dömdes åter till 10 000 kronor i penningböter.

Kjell Andersson framhåller att han inte har något personligt agg varken mot någon av de inblandade.

– Men respekt har jag bara för chaufförer som försöker följa lagen och inte äventyrar trafiksäkerheten. Vi poliser får det bemötande vi förtjänar vare sig vi är poliser eller lastbilschaufförer.

Kjell Andersson har varit polis i 34 år och trafikpolis sedan 1991.

– Då var vi 72 trafikpoliser. Nu är vi 28. Tråkig utveckling. Vi har inte så mycket övervakning ute på vägarna, som tidigare. Det märker folk. Trafikmoralen har blivit sämre, det är risken för upptäckt som avhåller folk från lagöverträdelser.