• Far och son och kollegor. Andreas och John Eriksson uppskattar skogen som arbetsplats.
  • John Eriksson spakar pendelarmsskördaren Eco Log 560D. ”Det är en smidig maskin, med fantastisk framkomlighet”, säger han.
  • Andreas Eriksson växte upp på gård och har alltid gillat skogen, så yrkesvalet blev ganska givet. ”Det här trivs jag med. Visst finns det tuffa dagar, men så är det ju med alla jobb”, säger han.
  • En av företagets skotare, 14-tonnaren Ponsse Buffalo, på uppdrag i västmanländska skogar.

Andreas rycker in där han behövs som bäst

”Femte hjulet” får skogsentreprenaderna att rulla

Enkelskift eller tvåskift? Eller rentav treskift? Skogsmaskinentreprenören Andreas Eriksson i Himmeta, Västmanland, har provat det mesta och för honom är svaret givet: – Jobbet blir bättre utfört under dagens ljusa timmar och det är bättre för förarna, inte minst socialt. Med huvudsakligen enkelskift blir det också lättare att köra ikapp om något strular, säger Andreas Eriksson.

Det är många trender som kommit och gått under Andreas Erikssons tid som skogsmaskinentreprenör. Han smög igång den egna verksamheten 1980 parallellt med jobbet motormanuell huggare på Assi. Året därefter köpte han sin första skogsmaskin och på den vägen är det.

– Den första tiden hade jag kvar anställningen och jobbade i egna företaget kvällar och helger. Det var ett sätt att bygga upp företaget, berättar Andreas Eriksson.

Två grupper

Verksamheten övergick 1991 till aktiebolag. Maskinkonstellationerna har varierat, från enbart skotare till enbart skördare samt alla varianter däremellan. Som mest höll Andreas Eriksson igång tre grupper, då med egna skördare och med underentreprenörer som tog hand om skotningen.

– Nu kör vi med två grupper, vardera med en Eco Log 560D som skördare. Skotarna är två Ponsse, varav en Buffalo och en Elk.

Uppdragen är i Västmanland. Ena gruppen kör åt AB Karl Hedin, den andra åt Mellanskog.

– I grunden har vi dagskift på maskinerna, med möjlighet att förlänga dagarna för att maskinerna ska hålla jämna steg. Oftast krävs det extra tid för att hinna skota allt efter skördarna. I gallringar med klenare virke kan det möjligen bli tvärtom, att det behövs extra tid i skördarna.

Rycker där det behövs

Företaget har fem maskinförare, inklusive Andreas Eriksson.

– Det är jag som är femte hjulet. Jag rycker in där jag behövs som bäst, säger han.

I maskin blir det främst skotning, men därtill kommer allt annat fixande. Det blir en mix av planering och administration, ut och kika på jobb och en servicefunktion.

– Egentligen skulle vi nog vara en till, men det är inte alldeles enkelt att hitta bra maskinförare.

Andreas Eriksson tycker annars att det fungerar bra att ha två maskingrupper. Det ger honom möjlighet att själv vara med och köra. Med ytterligare en grupp skulle allt kringarbete ta för mycket tid. Han värdesätter också att ha jobben inom någorlunda avstånd. Blir maskinerna för utspridda blir det svårare att hålla maskinerna igång.

– Det är inget självändamål att ha många maskiner. Allra smidigast är nog att bara ha en. Det ger maximala möjligheter att köra ifatt när något oförutsett inträffar och det gör det lättare att ställa maskinen under en period. Med anställda blir det en större apparat att hålla allt igång. Marginalerna är små, så allt blir känsligare.

Andreas Eriksson tar den gångna sommarens torka som exempel. Med endast en maskin är det ”bara” entreprenören själv som drabbas, förutsatt att personen själv är förare. Det gör det lättare att anpassa sig till situationen och se stilleståndet som semester, om än påtvingad.

Tidigt med i skogen

Intresset för skogen har funnits med sedan barnsben. Andreas Eriksson var tidigt med sin pappa och farfar i skogarna på hemgården i Himmeta. Han var också med i jordbruket och gjorde tidig debut i traktorerna.

– Far och farfar var fantastiska coacher. De tog det lugnt, visade mig hur jag skulle göra och berättade hur duktig jag var. Vad jag än gjorde så fick jag känna att jag var världsbäst. De var starka och jag ville förstås inte vara sämre.

– Jag var inte mer än sex år när farsan gav mig min första yxa. När jag var tolv år ansågs jag vara stor nog för att få börja med motorsåg. Några år senare tilläts jag att ge mig iväg själv med motorsågen. Min första egna var en Jonsered. Det var 1971 och då hade motorsågarna åtminstone börjat bli lite mindre och lättare.

Efter grundskolan började Andreas på gymnasiets fyraåriga teknisk linje, men fullföljde inte.

– Det var inget för mig. Pappa blev besviken, för han trodde inte på en framtid i skogen, fast jag har alltid tyckt för mycket om det här livet för att kunna påta bli. Jag är inte säker på att jag mått bättre av att vara ingenjör på ett verkstadsföretag, snarare tvärtom. Det är mycket värt att vara tillfredsställd i själen.

– Det här ångrar jag inte en minut. Vilken resa jag fått vara med om, inte minst tekniskt, säger Andreas Eriksson, som i det egna entreprenörskapet kunnat följa hela mekaniseringen av skogsbruket.

Började med Hemek 600

Första egna maskinen var en Hemek 600 skotare. Sedan blev det lilla, men smidiga, Snorre RK66. Under de första åren blev det även en hel del Blondin-skotare från Rottne. År 1985 köpte Andreas Eriksson en Rottne Snok processor, som gick efter manuella fällare. Skogsjan byggde sedan om maskinen till tvågreppsskördare. Första engrepparen gjorde entré 1994.

Andreas Eriksson har, i varierande omfattning, haft anställda i stort sett sedan starten.

– I början var det gubbar ute på landet som hjälpte till som huggare. Många var lantbrukare med egen skog. Det var många härliga människor, berättar Andreas Eriksson.

Sonen kör skördare

Uppenbart har intresset för skog smittat av sig inom familjen, för sedan tio är sonen John Eriksson maskinförare. Efter gymnasieutbildning inriktad på produktion och automation blev det sex till sju år på verkstad, men sedan skiftade han till skogen som arbetsplats.

– Jag har ju vuxit upp med det här och fick tidigt vara med och köra. I början blev det skotare, sedan alltmer skördare. Nu kör jag nästan uteslutande skördare, berättar John Eriksson, som uppskattar att det är ett självständigt arbete och att han får vara ute i markerna.

– Jag har alltid tyckt om att köra maskin, så det här passar mig bra. Samtidigt känns det bra att också ha provat något annat, konstaterar John Eriksson.

Tidningar inom mediagruppen Swepress