• Två generationer timmerbilar duellerar. Till vänster Scania S 500 av senaste generation och till höger Scania Streamline 143 1992 års modell. Den blå försedd med rak sexa, den gröna med vinklad åtta.
  • Fyra generationer på test, två generationer fordon och två generationer chaufförer, Lucas och Johan Remmert, son och far.
  • Testpersonalen från AVL är Filip Strandberg och Peter Östberg.

Allt var trots allt inte bättre förr

Fjärdedel av förbrukningen kapad på 24 år - och 95 procent kväve

Många bäckar små. Det är mer regel än undantag att addera besparingssiffror varje gång de stora lastbilstillverkarna visar upp en ny eller uppdaterad version av sina fordon. De här procentsiffrorna noteras och redovisas lite slentrianmässigt. Det visar sig nu att siffrorna är värde betydligt mer uppmärksamhet än så.

Skillnaden i förbrukning blir givetvis mer tydlig om den redovisas över en längre tidperiod. En oberoende testkörning som ställde en Scania R 143 500 Streamline från 1992, mot en Scania S 500 ur den allra senaste generationen, bekräftar detta mer än tydligt.

Alla lastbilsoperatörer vet att bränsleinköpen står för en betydande del av företagets utgifter. När det sedan blir allt mer uppenbart att miljöaspekten är viktigare än någonsin, ökas incitamentet att minska förbrukningen och skadliga utsläpp.

– Bränsleförbrukningen per transporterat ton är i dag det viktigaste nyckeltalet för fordon i fjärrtrafik i Europa, säger Jonas Hofstedt, vice vd vid Scanias forskning och utvecklingscenter.

Scania har mycket bra kontroll själva på hur utsläppen förbättrats genom årens lopp. Men i första hand bara från år 2004 och framåt, eftersom alla nya bilar då försågs med utrustning som registrerar detta.

Två generationer

Av denna anledning lät därför Scania det oberoende konsultföretaget AVL genomföra en omfattande och oberoende test. I sex identiska provkörningar över 14 mil har man mätt utsläpp och förbrukning dels på en 25 år gammal Scania Streamline 143, dels en Scania S 500 av senast snitt.

Bägge fordon är timmerbilar, bägge bilarna har 500 dragvilliga hästar under locket, och båda har... nej, där slutar likheten. Den gamla V8:an har 14 liters slagvolym och den nya raka sexan har 13 liter till förfogande. Trots de mindre måtten har den nya motorn mer vrid på alla varvtal.

Till saken hör att den gamla 143:an var ny. Den hade knappast körts något och lånats från samlingarna i muséet. För jämförelsens skull hade endast däcken uppdaterats. Båda bilarna kördes i 85 km i timmen på samma sträckor, söder om Stockholm, vid samma tider och av samma förare.

De båda bilarna lastades med samma vikt vilket gav den nya bilen fördel eftersom det fordonet har en lägre egenvikt. Detta innebär också att den egentligen kan räkna in en ännu större besparing, eftersom den kan lasta mer, inom samma maxvikt.

Far och son

Förarna är egentligen värd ett kapitel för sig. Liksom bilarna är de två personer inom samma familj, men av olika generationer, de är far och son och heter i nämnd ordning Johan och Lucas Remmert.

– Komfortmässigt har det helt klart blivit mycket bättre. Samtidigt blir det ju en hel del nostalgikänslor med 3-serien för mig. Det blir mer köra bil på riktigt. För söndagsutflykten skulle jag välja den, säger Johan med ett leende.

Resultaten då? Förbrukningen har på de 25 åren minskat med 24 procent. Och utsläppen av kväveoxid har på samma tid minskat med häpnadsväckande 95 procent.

– Det bekräftar att de förbättringar vi inför bit för bit ger ett konsekvent resultat över tid. Så är det med vidareutveckling av dieselmotorer. Det finns ingen revolutionerande patentlösning, utan det är gnet med detaljer som gäller, säger Jonas Hofstedt.

Tidningar inom mediagruppen Swepress